Recension: Stellar Blade [PS5]
Stellar Blade är ett postapokalyptiskt actionäventyr som utspelas i en dystopisk framtid där jorden tagits över av den främmande arten Naytiba och där du axlar rollen som flygvapensoldaten EVE som är från en koloni av överlevare. Målet är enkelt, utplåna monstrens ledare och ta tillbaka vår planet.
Spelet är utvecklat i Sydkorea och ganska fort går det att se att utvecklarna har inspirerats av japanska actionspel som bland annat NieR och Bayonetta. Det finns även element av Dark Souls inbakade i upplevelsen, som exempelvis läger där du helar och får tillbaka hälsodrycker med nackdelen att fiender kommer tillbaka. Även själva nivådesignen, som är fylld med upplåsningsbara genvägar får mig att tänka på Dark Souls.
Narrativet känns lite som taget från en standardmall och berättelsen är aningen förutsägbar, men är ändå tillräckligt intressant för att hålla ända in i mål. Miljöerna och den täta stämningen är desto bättre och översvämmade ruiner blandas med ökenlandskap och högteknologiska byggnader som överlevt katastrofen. Varje område är dessutom uppbyggt på ett sätt som inbjuder till utforskning, och jag är inte sen att nappa på det erbjudandet. Jag försökte i de flesta fall nosa i varje liten vrå och blev oftast belönad för det idoga arbetet. Den fantastiska musiken bidrar också till stämningen och jag gillar att de flesta musikstyckena har sång och hur utvecklarna jobbat med ljudmixningen. Musiken blir exempelvis lite dovare när du simmar under vatten och mer intensiv när du går in i strid.
I ett actionspel i den här genren blir striderna givetvis viktiga och Stellar Blade har lyckats hitta ett både omfattande och roligt stridssystem. Striderna blir nästan som en dans där jag blandar kombinationer av svaga och starka attacker med specialattacker, pareringar och undanmanövrar. När hela systemet låsts upp bygger du upp till specialattacker både genom att göra skada på motståndarna och genom att tajma dina blockeringar och rullningar väl och när du hamnar i ett bra flow kan du använda specialattacker på löpande band. Bossarna känns också utmanande och välgjorda och även med fullt utbyggt färdighetsträd och maximerade egenskaper kan jag dö i bosstriderna om jag inte fokuserar på defensiven och blir girig med mina attacker.
Uppgraderingssystemen är en fröjd att se och både färdighetsträd och utrustningen kan uppgraderas i omgångar. Under spelets gång låses även butiker upp som gör att det går att växla de olika valutorna om du skulle få för många av något uppgraderingsmaterial. Och skulle du ge dig på New Game+ så bjuds du här på det mest omfattande NG+ jag har sett, där du kan låsa upp ytterligare färdigheter och tillåts uppgradera dina befintliga egenskaper ytterligare. Till och med de kosmetiska uppgraderingarna på till exempel din drönare och dräkterna är nya under ytterligare genomspelningar.
Ett moment som fungerar mindre bra är plattformsbitarna som alldeles för ofta blir en källa till frustration. Det som jag har stört mig på allra mest är när jag ska springa på väggar längre partier och med ett hopp emellan förlänga sträckan. Dessutom är kameran nästan lite för fri under plattformsmomenten, vilket gör att det är svårt att se om du kommer att träffa ett grepp eller inte. I många fall tar du bara lite skada och får försöka igen, men det finns ställen där du dör när du misslyckas.
Det andra störningsmomentet som förtar lite av spelglädjen är objektifieringen och sexualiseringen av EVE. Det känns extremt malplacerat då det inte ens finns någon kärlekshistoria att hänga upp det på, och väldigt få karaktärer att interagera med överhuvudtaget. Hudnära dräkter, gärna med hål på konstiga ställen, skumpande rumpa och bröst och kameravinklar som gärna tittar upp under kjolen är vardagsmat här och istället för att tillföra något så tar det bort från min upplevelse. Ett exempel är ett sidouppdrag där jag lyckats fånga alla fiskar i spelet. Det är ett omfattande arbete som kräver att jag reser runt i olika områden och lägger lite krut på att hitta bete och verkligen stå och fiska. Efter den arbetsinsatsen får jag en bikinidräkt i belöning. Det känns ovärdigt, särskilt som spelet hade lyft utan den typen av detaljer.
På det hela taget är Stellar Blade ett mycket bra actionspel med ett par små skavanker som drar ned det något. Jag gillade det tillräckligt mycket för att spela det två varv innan jag satte mig och skrev recensionen, vilket säger en del om hur starka spelets positiva sidor är.