Recension: Star Wars Outlaws [PS5]

Jag har varit en Star Wars-fantast sedan ögonblicket jag såg den allra första filmen på biograf 1979. Sedan dess har mycket hänt, både i filmuniversat och i de titlar jag fått uppleva i spelvärlden. Lucasfilm med dess dotterbolag har blivit uppslukade av andra entiteter och på senare år har filmer och serier spottats ut i en hastighet som borde göra Han Solo grön av avund.

Huruvida kvaliteten och äktheten har bevarats i det nya Star Wars-formatet kan diskuteras, men om vi håller oss till spelvärlden har vi välsignats med en hel del bra titlar. Nu har det blivit dags att återvända till den klassiska Star Wars-eran i form av Star Wars Outlaws som utspelar sig mellan filmerna The Empire Strikes Back och Return of the Jedi. Svenska studion Massive Entertainment tar sig an detta verk under Ubisofts flagga och har använt många av de formler som återfinns i till exempel Assassin’s Creed-spelen.

Outlaws målas upp som ett skurkäventyr och utspelar sig i den undre världen där huvudpersonen Kay Vess porträtteras som en kvinnlig variant av Han Solo. Det är med andra ord inte snack om att fäktas med ljussablar eller använda kraften för att flytta föremål utan snarare att smyga runt i skuggorna utan att synas.

Spelets första tre uppdrag utspelas i dessa moment. Jag måste smyga mig fram, använda min supersöta sidekick Nix för att distrahera personer så att jag kan ta mig förbi dem. Redan från början känner jag att spelet motarbetar mig med otydliga signaler om vart jag ska ta mig och hur jag ska ta mig dit. Det slutar ett otal gånger med att jag blir upptäckt, larmet går och alla fiender blir aggressiva. Det ska gå att skjuta sig ur situationer men jag upplever flera gånger att det frambringas fler och fler fiender som till slut sätter stopp för mina försök.

När jag väl hittar den uttänkta vägen att ta mig fram på, blir upplevelsen helt inverterad. Stormtroopers står vända med ryggen till mig och tittar in i väggar, skurkar går i, för situationen, ologiska mönster vilket gör det busenkelt att ta sig förbi dem. Den här obalanserade upplevelsen sätter spår i mig som inte försvinner, utan lämnar istället en känsla av besvikenhet.

Berättelsen är relativt medryckande; Kay råkar stjäla ett rymdskepp som en kartelledare verkligen inte vill förlora, vilket leder till att han sätter ett pris på hennes huvud. Vid Kays sida sluter så småningom flertalet hjälpredor upp och de börjar planera att stjäla alla av ledarens tillgångar, men för att iscensätta denna stora kupp krävs ett antal specialister. Och här trivs jag verkligen med upplägget då det sänder sköna Mass Effect 2-vibbar.

Ett intressant koncept är också klantillhörigheten där jag hos varje klan kan få bättre rykte om jag gör uppdrag för dem. Inte sällan är dock uppdragen av den typ att de försämrar mitt rykte hos andra klaner, varför jag behöver tänka efter vad det kan få för konsekvenser. När jag ökat på mitt rykte kan jag få tillgång till deras högkvarter, bättre materiel att köpa från vissa handlare och mycket mer.

Ett Star Wars-epos är inte komplett utan rymdstrider och utforskande av system. Här levererar Outlaws en ganska trevlig upplevelse, även om den är något avskalad och lider av tekniska misstag. När jag navigerar mitt skepp bland planeter och rymdskrot finns det en del material bara för syns skull och där kan jag utan problem flyga rakt igenom, medans annat skrot skadar skeppet utan att riktigt ge en tydlig indikation på vad som är farligt.

Jag upplever även kraftiga ojämnheter i rymdstriderna, blandat med vad jag vill kalla för plötsligt och slumpmässigt framkallande av fiender. I ett sidouppdrag lyckas jag rädda ett fraktskepp som attackeras av pirater. Men när skeppet är på väg mot säkerhet belönas jag med att det spontant dyker upp ett tiotal TIE Fighter-skepp från imperiet som skjuter sönder precis allt och utan anledning börjar jaga mig.

Spelet lider också av ett riktigt olyckligt planerat kontrollschema. Kay kan smyga sig fram till en kant och klättra upp på en högre nivå. Av någon anledning ställer hon sig raklång efter att ha klättrat upp, vilket får mig att panikartat trycka på cirkel-knappen som används för att smyga. Eftersom jag fortfarande står nära kanten, tolkar spelet detta som att jag vill klättra ned igen eftersom den funktionen också är satt till samma knapp. Småsaker som detta gör att jag tas ur upplevelsen gång på gång.

De öppna världarna är dock fantastiskt vackra att utforska och formligen dryper av Star Wars-känsla, något som får mig att ändå ställa mig positiv till titeln som helhet. Barerna och städerna känns levande när jag tar mig tid att bara strosa omkring.

Även om jag trivs i miljöerna och världarna som presenteras för mig, känner jag dock hela tiden att något är fel bakom kulisserna. Och när jag som spelare har det som tanke i bakhuvudet är det svårt att ryckas med och bara njuta av verket. Star Wars Outlaws kan bli bra på sikt men i dagsläget är jag inte helsåld på titeln.