Recension: Sniper: Ghost Warrior 3 [PS4]

De två stora konkurrerande krypskytteserierna Sniper Elite och Sniper: Ghost Warrior har i flera år kämpat om tronen för denna nischade skjutargenre. Båda har haft sin beskärda del av problem och kantig design, men på de senare åren har Sniper Elite-serien börjat fila bort många av större problem och dragit ifrån en aning.

Nu är det dock dags för polska CI Games att bjuda upp till duell i långdistansskytte igen, och kanske är detta den stora vändningen för serien.

Till skillnad från Sniper Elite-serien utspelar sig Sniper: Ghost Warrior 3 i nutid, med modern utrustning och fiktiva konflikter. Spelet inleds med att marinsoldaterna Jon North och hans bror Robert sänds in i ett högriskuppdrag vid gränsen mellan Ryssland och Ukraina. Som förväntat går det mesta åt skogen, och Robert blir tillfångatagen medan Jon släpps på fri fot.

Två år senare är Jon tillbaka i regionen igen när han får uppdraget att destabilisera en separatiströrelse i Georgien, men Robert är fortfarande försvunnen. Detta gör att Jons uppmärksamhet är minst sagt kluven, då han hela tiden vill följa upp på rykten om var Robert befinner sig medan han skickas ut på allehanda krypskytteuppdrag. Du kan säkert redan nu lista ut åtminstone 80 procent av berättelsen, och det hela är både bekant och förutsägbart.

Lite otippat att Jon använder Kraften för att styra sin drönare.

Med Sniper: Ghost Warrior 3 har utvecklarna beslutat sig för att skapa en nästan Far Cry-liknande öppen spelvärld och på så sättge dig alternativ för hur du vill ta dig an många av uppdragen. Detta är ju ganska bra i teorin, men alternativen är sällan så pass intressanta att jag känner att jag vill experimentera. Detta resulterar i en stor, gapande tom spelvärld som istället agerar transportsträcka mellan uppdragen. Visst, det finns en handfull sidouppdrag här och var, men de är totalt ointressanta i helheten.

Även huvuduppdragen bjuder i mångt och mycket på trista och livlösa historier. Många är karbonkopior där du kör en bil till en bas, studerar vakterna med en drönare och sen börjar plocka dem en och en med ditt ljuddämpade gevär. Det hela skulle kunna räddas av en intressant och gripande bakgrundshistoria, men de lyckas inte ens skapa dramatik av en blodtörstig separatistgrupp som mördar civila.

Den underliggande berättelsen med Jon och hans bror är inte heller speciellt välskriven, och jag känner mig aldrig engagerad i spelet. Det finns dock ett fåtal tillfällen då spelet glimtar till en aning och erbjuder relativt intressanta sekvenser, men dessa drunknar tyvärr i havet av mediokra uppdrag.

Om jag skjuter honom kan jag kapa antennen i bakgrunden och kanske få in sändningarna från hockey-VM.

I grund och botten erbjuder spelet kompetenta spelmekaniker när det gäller krypskyttet, vilket förstås är viktigt när hela spelet är centrerat runt denna idé. Det finns gott om vapenalternativ och tillbehör för att göra skjutandet enklare. Om du är riktigt folkskygg kan du till exempel utrusta geväret med kikarsikte med 34 gångers zoom, vilket tillåter dig att avverka mål på riktigt långa avstånd. Både gravitation och vind påverkar kulbanan, men om du är lika hopplös på att sikta som jag är finns det bra hjälpmedel som ger dig en hum om hur du ska kompensera.

Även om själva spelvärlden är tom och livlös vill jag dela ut en tumme upp för de emellanåt utsökta ljuseffekterna som uppstår vid gryning och skymning i spelet. Mycket av detta är tack vare att spelet har stöd för HDR, och jag stannade faktiskt upp flera gånger bara för att studera miljöerna när solen låg i rätt läge.

Berättelsen i Sniper: Ghost Warrior 3 är totalt ointressant och något som jag i princip slutade lyssna på halvvägs genom spelet, vilket gör att det blir svårt för mig att rekommendera spelet. Det är i slutänden inte ett dåligt spel, men det lämnar absolut inga intryck som jag kommer att komma ihåg. Förutom kanske de fem minuter långa laddningstiderna varje gång du startar upp spelet och byter område. Det kommer jag troligtvis att komma ihåg.