Recension: Smalland: Survive the Wilds [PS5]

Om man tar en liten promenad rakt ut i närmaste skog, stannar upp och fångar in omgivningen är det lätt hänt att man överväldigas av allt man ser omkring sig. Naturen har den effekten på många människor, och det är därför inte konstigt att skog rent symboliskt är en av de renaste och vackraste platserna vi förknippar med vår planet. Med det sagt kan skogen också representera det vilda, en plats där det krävs beslutsamhet och kunskap för att överleva. I äventyrsspelet Smalland: Survive the Wilds gör vi en resa ned till skogens golv, och där väntar både utmaningar och vackra vyer.

I spelet tar jag och andra spelare rollen som småfolk, pyttesmå individer vars samhällen existerar i såväl trädtoppar som bland gräs, stenar och hålor i marken. Som medlem i en utforskande patrull har vi nyss anlänt till en ny del av skogen, och det ligger på vår lott att utforska området, tämja naturen och anlägga nya bosättningar. Vi börjar så gott som utrustningslösa, men det dröjer inte länge innan jag har börjat fylla ryggsäcken med alla möjliga komponenter som kan vara bra att ha.

Det första som slår mig när jag startar upp Smalland är hur vacker naturen är i spelet. Solen skiner till en början ned genom lövkronorna, växtligheten vajar svagt i vinden och nyckelpigor traskar lugnt omkring med ärenden endast de känner till. Det är visuellt tillfredsställande och min nyfikenhet för att utforska denna imponerande plats infinner sig direkt. Jag instrueras att börja skörda små växter, kvistar och sav från träden, och snart har jag utrustat mig själv med några enklare verktyg, bandage och ett och annat bär att knapra på. Med småfolkets förmåga att läsa av sin omgivning går det snabbt och lätt att hitta rätt komponenter, och informationen smälter snyggt in i bilden.

Snart närmar sig natten, och jag instrueras om att jag bör bygga ett hus att sova i. Jag tar fram min hammare och med ett enkelt knapptryck får jag kvickt fram en meny med de olika byggdelar jag har till mitt förfogande. Varje del kostar resurser, men det är bra balanserat och byggandet känns både smidigt och underhållande. Till en början kan jag endast bygga ett enklare hus av löv och kvistar, men allt eftersom jag lär mig hantera skogens resurser ökar mina möjligheter och utbudet likaså. Inuti huset kan jag med hjälp av en arbetsbänk skapa trevlig inredning, men framför allt fyller jag det med olika sorters arbetsstationer vars existens möjliggör ännu större utbud av utrustning och föremål att skapa.

Efter att ha utforskat skogen omkring mig en kort stund blir jag snart varse om att allt inte blir en enkel söndagspromenad i solskenet. Det finns nämligen många faror när man endast är några centimeter lång, och då framförallt i form av insekter och andra skogsdjur som gärna ser mig som en smaskig måltid. Här uppskattar jag hur man har vinklat utgångsläget till min nackdel, framför allt i början av en genomspelning då jag i brist på starka vapen och vettig utrustning tvingas ta till flykten oftare än att slåss. Några timmar in i spelet vänder detta så smått, och känslan av att besegra en flera gånger större varelse tillfredsställer gott, särskilt när jag kan håva in stora mängder erfarenhetspoäng och nya komponenter att bygga saker med. Med rätt saker kan jag t.o.m. tämja vissa av skogens bestar, något som också lockar.

För att besegra bestarna krävs utöver bra kläder även ett eller annat vapen. Motståndarna har olika defensiva styrkor att ta hänsyn till, så det är bra att utrusta sig med ett litet utbud av tillhyggen för säkerhets skull. Dessa slits vid användning, men inte i en sådan takt att det frustrerar, utan på en relativt balanserad nivå som synkar bra med andra inslag som motiverar en hemresa, det vill säga hur mycket resurser jag kan bära med mig och så vidare. När det kommer till kläder finns det dock fler aspekter att ta hänsyn till än bara skydd mot fysiska angrepp. Miljöerna runt omkring mig påverkas exempelvis av temperaturskillnader, vilket kräver lämplig klädsel för att inte bli utsatt.

Det är spännande att utforska skogens alla hörn och världen i helhet bjuder på många olika miljöer för den som är nyfiken. Tyvärr har man inte matchat det med någon vidare bra handling och denne framstår nästan som pinsamt dålig. Jag uppmanas att söka upp individer och färdas långt genom utmanande miljöer för att nå dessa. Vad som möter mig när jag väl kommer fram är stel och opersonlig dialog och enformiga uppdrag vars syfte sällan sträcker sig till mer än att ”vi har problem med en galen insekt, kan du döda den?”. Det är en besvikelse som gör sig desto större när man trots allt har lyckats skapa en så levande värld i alla andra avseenden.

I slutändan är Smalland: Survive the Wilds en upplevelse för dig vars intresse för tillverkning och utforskande väger över just en narrativ kärna. Det roar länge och gott om man bara vill bygga spännande skapelser, besegra vilda djur och njuta av en lika vild natur. För mig blev bristen på handling något av en sten i stöveln, men nog kan man ta en kortare promenad innan det börjar skava på allvar.