Recension: Skylanders Imaginators [PS4]

Ett nytt år, ett nytt spel i samma serie. Activision är mästare på iterationer och 2016 bjuder inte på några undantag. Förra årets utveckling av Spyros lösryckta äventyr gav oss fordon att åka omkring i, och i år är det dags att låta fantasin flöda fritt.

Skylanders Imaginators bygger på idén att vi spelare ska skapa helt egna, nya Skylanders-hjältar. Detta görs genom att använda speciella kristaller av olika slag där varje element spelar roll. Grundämnena är sex till antalet och beroende på vilket som används, får din imaginära hjälte olika krafter.

Förutom att det går att använda en skräddarsydd hjälte, introduceras även en ny rang inom figursamlandet; Sensei, en specialkaraktär som är lite mäktigare än de vanliga protagonisterna och som dessutom har en unik specialattack. Självklart går det att återanvända samtliga karaktärer från föregående spel, dock har jag inte provat fordonen från Skylanders SuperChargers (6/10) ännu.

Wolfgang hälsar på ett grönt kryp på bästa sätt; med en pil!

Berättelsen är utformad för att passa målgruppen väl, där Kaos är tillbaka med ett nytt, ödesdigert hot mot öarna uppe i skyn. Denna gång handlar det om en ny uppfinning som han har tagit i bruk; något som ger honom en förmåga att framkalla ”Doomlanders”, en ond version av Skylanders-hjältarna. Alla gamla (och en hel del nya) hjältar träder fram för att möta hotet och stoppa Kaos en gång för alla. Igen.

Spelmekaniken är förfinad och rejält trimmad i den sjätte delen av sagan. Hjältarna känns ofta kvicka och responsiva i styrningen och de nya karaktärernas förmågor påminner svagt om en relativt väl utvecklad karaktär i Diablo III (9/10). Efter några timmars nötande och uppgradering, formligen spyr min karaktär eldklot och livsfarliga missiler kring sig i de intensiva slagen.

För spelaren som verkligen vill uppleva allt i sin investering, erbjuder Skylanders Imaginators verkligen en utmaning. Varje nivå har mängder med kriterier som kan (och bör) uppfyllas för att få högsta utdelning. Om inte det känns tillräckligt, finns det även separata utmaningar i form av arenastrider, pussel och andra evenemang att uppleva. Sensei-karaktärerna har dessutom enskilda småvärldar att besöka för att uppgradera dem till fullo.

Räknat i timmar, är själva berättelseläget lagom långt, även om jag som Skylanders-veteran känner att historien inte längre har samma bärkraft som tidigare. Jag upptäcker ofta att jag sitter och hamrar på triangel-knappen för att hoppa över mellanscenerna som jag får levererat titt som tätt. Det är lite synd faktiskt, eftersom kvaliteten på både grafik, animationer och röstskådespel är fenomenalt välpolerat och snyggt genomfört.

Kaos vill ha dina pengar, ALLA dina pengar!

Det finns en sak i spelet som inte alls tilltalar mig, och det är den eviga jakten på pengar – dina riktiga pengar. Av någon anledning, har jag svårt att hitta legendariska knäskydd till en specifik Skylander-hjälte och det är det enda som står mellan mig och en guldtrofé. Självklart kan jag återvända till något av de uppdrag jag klarat tidigare för att förhoppningsvis låsa upp en ny kista med det jag vill ha, men jag lockas hela tiden att köpa bättre belöningar via PlayStation Store, något som jag upplever som en smula oetiskt.

Om du inte har upplevt speciellt många av Skylanders-titlarna, kan jag verkligen rekommendera Skylanders Imaginators. Spelet har en ganska intressant historia att berätta, det har mängder med roliga nutidsobservationer i form av ”selfie spots” och uppdrag med drönare. Tyvärr har denna version av Skylanders samma problem som Activisions övriga, årliga iterationer; jag känner igen konceptet alldeles för väl och måste entusiasmera mig själv för att orka spela igenom hela spelet.

Bortsett från mikrotransaktioner och en relativt tunn berättelse, bjuder Skylanders Imaginators på en relativt trevlig upplevelse som jag kan rekommendera. Se till att spela spelet tillsammans med ditt barn dock, då blir kvällen mycket trevligare!