Recension: Sid Meier’s Civilization VII [PS4, PS5]

I många år var strategispelen, och den ännu mer nischade 4X-subgenren, något som enbart kunde avnjutas om du hade en speldator. Detta har dock förändrats en del med tiden med tanke på att tunga strategititlar som exempelvis Civilization VI och Crusader Kings 3 har letat sig till konsoler. Det är ju inte världens enklaste projekt att översätta dessa menyfyllda spelupplevelser till en handkontroll, men det står klart att utvecklare är öppna för att hitta en lösning på dessa hinder.
Min första kontakt med Civilization VII fick jag redan i somras när jag fick en kort spelsession på Gamescom, men nu är det dags att göra en djupdykning i mina upplevelser efter en handfull avverkade kampanjer.
Om du inte skulle vara bekant med den klassiska spelserien handlar spelet i stort sett om att bygga upp en civilisation från grunden och få den att frodas genom tidsåldrarna. Framgång ser dock olika ut beroende på hur du vill spela, och du kan fokusera på antingen militär, vetenskap, kultur eller ekonomi som din väg fram till stormakt. Beroende på vilken historisk ledare samt vilken civilisation du väljer får du olika bonusar i en av dessa fyra kategorier, så det hjälper därför att ha en plan om vart du vill att kampanjen ska utvecklas.

Till skillnad från tidigare spel är ledaren inte längre nödvändigtvis kopplad till en specifik civilisation, utan du kan till viss del skapa en blandning som passar ditt slutmål bättre. Du kan dessutom fokusera om din civilisation när kampanjen övergår till nästa tidsålder, och detta skapar i slutänden många intressanta blandningar i vilka bonusar som gäller för just din civilisation. Antingen kan du välja att komplettera med lite av varje för att täcka upp eventuella svagheter, eller så kan du verkligen finslipa din fokus på ett specifikt område för att kunna kamma hem segern.
De största farhågorna jag hade när jag började spela var att det skulle vara svårt att få en enkel överblick på vad som sker, med tanke på hur många menyer som är viktiga för att ta rätt beslut för ditt folks framtid. Detta är ett problem som till viss del är löst, men på ett vis som gör att spelupplevelsen blir lite lidande. Många av kommandona om forskning, expansion, utveckling och dylikt går att komma åt genom snabbmenyer, och det känns väldigt strömlinjeformat. Det blir dock lite för strömlinjeformat emellanåt, då det är enklare att bara knappa sig vidare i de rekommenderade besluten än att få upp en full översikt för att planera längre framåt. Det känns helt enkelt lite för meckigt att försöka spela med mer framförhållning.

När jag väl kommer igång i min första kampanj, där jag försöker sprida khmerernas kultur till omliggande riken, kommer jag snabbt in i den gamla goda ”bara en omgång till”-cykeln som Civilization-serien har stått för i så många år. Det är otroligt lätt att sätta upp ett mål ett tiotal omgångar fram, för att sedan komma på sidospår beroende på interaktioner med motståndare eller med plötsliga upptäckter på kartan. Sen är klockan helt plötsligt 02:00, och du har inte blinkat på en halvtimme.
Under varje spelad kampanj samlar du dessutom erfarenhetspoäng, både för dig själv och för ledaren du spelar, och dessa låser upp ytterligare bonusar som du kan använda vid framtida genomspelningar. För min egen del tycker jag dock att det är roligare att testa nya ledare i nya genomspelningar, så det känns inte som att jag kommer att maxa ut någon specifik karaktär någon gång snart.
Trots att spelet känns lite väl förenklat i upplägget här och var är det fortfarande otroligt svårt att lägga det åt sidan när jag har börjat smida mina planer. Jag kommer nog alltid att föredra att spela Civilization med mus och tangentbord, men Firaxis har i ärlighetens namn gjort ett bra jobb med att klämma in så många funktioner på en handkontroll. De har redan nu tillkännagivit stora planer på att designa om användargränssnittet, men det återstår att se vad det betyder i praktiken. Under tiden kommer jag att vässa mina diplomatiska förmågor för att stå som segrande stormakt om och om igen.