Recension: Short Peace: Ranko Tsukigime’s Longest Day

Det var ett tag sedan jag hörde begreppet ”multimedia” i samband med ett spel. Det var ju populärt i början av 90-talet och innefattade oftast dåligt designade spel med ännu sämre skådespelare. Short Peace är lyckligtvis inte ett risigt Full Motion Video-projekt, utan är en satsning på fyra animerade kortfilmer och ett spel med Japan som övergripande tema.

Det är inte vilka dussinregissörer som helst som har samlats för denna satsning, utan vi ser bland annat Akira-regissören Katsuhiro Otomo bakom en av filmerna. När det gäller Ranko Tsukigime’s Longest Day har regissörs- och författarrollen tilldelats ingen mindre än Goichi Suda, eller Suda51 som han är mer känd som. Det är med andra ord upplagt för total galenskap.

Ranko Tsukigime är en helt vanlig tonårstjej, bortsett från den lilla detalj att hon är en lönnmördare. Hennes far är en rik magnat som nått framgång i parkeringsbranschen men han råkar också vara Rankos nästa mål. Självklart kryddas historian även med lite hämnd och svek – det hade ju trots allt inte annars varit en riktig anime-berättelse.

Själva spelet är i grund och botten ett sidoskrollande plattformsspel, men det påminner ganska mycket om den så kallade ”runner”-genren. Skillnaden är att du har kontroll över din framåtrörelse, även om det bara finns ett fåtal tillfällen då du inte måste röra dig åt höger så snabbt det bara går. Tappar du tempo riskerar du att bli fångad av någon form av spökhänder som jagar dig men dessa kan avfärdas med hjälp av ditt skjutvapen. Ammunition till detta vapen samlar du på dig genom att hugga ihjäl fiender som försöker hindra din framfart.

Ingen pomeranian i denna skärmbild, dessvärre

Nivåerna är generellt sett väldesignade och stegrar kravet på fingerfärdighet och tajming på ett ganska bra vis. Det finns gott om alternativa vägar att ta på banorna och dessa leder i de flesta fall till någon form av hemlighet som du kan låsa upp. Det handlar dock i stort sett enbart om konceptbilder och musikspår som du får åtkomst till i menyerna och påverkar inte själva spelet.

I sedvanlig Suda51-stil eskalerar händelserna otroligt fort och om du tycker att det var tokigt med en tonårsflicka som lönnmördare kommer ditt huvud att explodera ett antal gånger av alla märkligheter. Under min genomspelning ifrågasatte jag om jag inte befann mig i en märklig feberdröm vid åtminstone tre olika tillfällen. Utan att gå in på sammanhang kan jag nämna ett krypskyttegevär som ser ut som en fiol, en brottare i luchadormask och en gigantisk pomeranian.

Ranko Tsukigime’s Longest Day är namnet till trots ett väldigt kort spel. Jag spelade igenom det på under två timmar och det är en kort, men otroligt intensiv upplevelse. Detta gör det svårt att helhjärtat rekommendera spelet till alla eftersom det är ett fullprisspel på skiva. Till saken hör ju att du får fyra väldigt välgjorda kortfilmer med också, varav en faktiskt blev Oscarsnominerad tidigare i år. Köper du spelet enbart för spelets skull är det dock svårt att svälja prislappen. Om du däremot är sugen på en dos koncentrerad Suda51-galenskap och även intresserad av anime-filmer kan det vara något att överväga.