Recension: Shining Resonance Refrain [PS4]

Shining Resonance Refrain är en nyutgåva av actionrollspelet Shining Resonance vilket ursprungligen släpptes på PlayStation 3 2014, men som aldrig gavs ut här i väst. Du spelar som den skinande draken Irvan som oftast befinner sig i sin mänskliga form Yuma Irvan och har flera följeslagare vilka hjälper till på vägen.

Spelet fick mycket uppmärksamhet i spelmedia och jag hade stora förhoppningar på det innan jag började spela. Tyvärr visade det sig vara ett medelmåttigt dussinrollspel som inte levde upp till mina högt ställda förväntningar.

En stor del av spelet tillbringas i dialogvyn

Musik är ett genomgående tema där vapnen mestadels är varianter på musikinstrument och uppgraderingar görs genom att stämma dem och färdigheterna. Det finns också olika ädelstenar som vagt påminner om Materia från Final Fantasy VII. Och på temat musik, så är spelets musik en av styrkorna där den verkligen förhöjer stämningen och aldrig blir irriterande.

Berättelsen känns tyvärr tafatt och alldeles för tempolös. De första kapitlen känns otroligt utdragna och du måste spela ganska långt innan det börjar kännas intressant. Karaktärerna är platta och de japanska rösterna är det mest positiva jag kan lyfta fram. Denna utgåva innehåller allt extramaterial som släpptes till PlayStation 3-versionen och i anda av den ganska uttjatade termen fan service kan dina kvinnliga figurer iklädas bikini eller fransk husa-klänning om du uppskattar sådant framför biffiga rustningar. Du låser upp olika titlar för figurerna och de kan i olika kombinationer låsa upp synergieffekter för din äventyrargrupp.

Draktemat är givetvis starkt och genomsyrar hela spelet

Stridssystemet är förvånansvärt träigt där flera av förmågorna premierar hektiskt knapptryckande framför taktiskt tänkande och jag blir snabbt urbota less på att strida. Alla monster syns på skärmen och det är ganska lätt att undvika strider, men det får jag bittert ångra när jag når områdenas bossar som kräver att jag gått upp i nivåer för att ha en chans. Jag kan förvandla mig till drake och tanken är att det ska vara en styrka i exempelvis bosstriderna, men när manapoängen tar slut går draken bärsärk och attackerar även vännerna i gruppen.

Systemet fungerar så dåligt att jag föredrar att nöta ned de tuffa fienderna i mänsklig form, även om det tar längre tid. Bosserna känns fantasilösa och roterar några enstaka olika attacker och det blir mer en katt-och-råttalek, där jag springer in och landar några attacker och backar ut, än en utmanande och spännande strid.

Shining Resonance Refrain misslyckas med det allra mest väsentliga i att jag inte har kul när jag spelar. Varje spelsession tar emot och det finns så många andra spel som lockar, särskilt i kategorin actionrollspel. Det här är helt enkelt en återutgivning jag hade klarat mig utan.