Recension: Sherlock Holmes: Crimes & Punishments [PS4]

Frogwares är en utvecklingsstudio som i många år har pumpat ut äventyrsspel som har baserats på den ikoniska detektiven Sherlock Holmes. Trots att de fått relativt gott mottagande har de flugit lite under min radar, men det är nog något jag behöver ändra på att döma av Sherlock Holmes: Crimes & Punishments.

Spelet har ett episodiskt upplägg med sex fall som är fristående berättelser. Dessa mysterier varierar mellan mord och försvunna tåg med värdefull last, och Scotland Yard-kommissarien Lestrade behöver förstås ta hjälp av Sherlock Holmes och hans vässade slutledningsförmåga för att lösa dem.

Det är just slutledningar och resonemang som är den stora höjdpunkten i Crimes & Punishments. När du undersöker brottsscener och samlar bevis introduceras en mekanik där du parar ihop relevanta nyckelord för att kunna gå vidare i fallet. Dessa resonemang kan dock användas på mer än ett vis vilket kan leda till att du pekar ut fel gärningsman i fallet. Det är alltså farligt att dra förhastade slutsatser innan alla aspekter av fallet är undersökta.

När du valt din gärningsman finns det dessutom en mekanik för att ta ett moraliskt beslut i fallet. Det går att välja mellan att döma personen enligt gällande lagar eller att argumentera för förmildrande omständigheter, och beroende på ditt val blir slutet som utspelar sig efteråt annorlunda. Där är väl kanske inte tillräckligt för att rättfärdiga en andra genomspelning, men det är åtminstone något extra som ger en mer personlig spelupplevelse.

Någon har stulit armarna på statyerna och det är upp till Sherlock Holmes att finna dem.

Den viktigaste aspekten i ett äventyrsspel är hur pusslen fungerar och hur logiska lösningarna är, och detta är en av Crime & Punishments starkaste bitar. Variationen är ganska bra, även om det blir lite väl många lås att dyrka upp framåt slutet. Men skulle du fastna helt eller bara tröttna på en typ av minispel går det att hoppa över pusslet utan någon bestraffning. Jag upplevde dock aldrig att jag fastnade på något helt ologiskt.

De sex fallen i spelen är alla intressanta och välskrivna, även om de inte når upp till Sir Arthur Conan Doyles litterära nivå. Dialogen känns passande för tidsperioden och röstskådespelarna gör överlag ett bra jobb. Det bjuds på en rad härliga brittiska dialekter som sällan hörs i spel.

Miljöerna i de olika fallen är väldigt varierade och vackra, och det finns sällan något som känns återanvänt. I synnerhet är många av karaktärerna väldigt detaljerade, vilket underlättar vid en del sekvenser då du behöver studera människor för att öppna upp fler dialogval. Problemet är att när du befinner dig i några av de större och mer grafiskt komplexa områdena pendlar bildfrekvensen på ett närmast åksjukeframkallande vis.

Sherlock är absolut ingen morgonmänniska.

När vi ändå är inne på prestanda kan jag nämna att laddningstiderna är emellanåt under all kritik. Det märks speciellt i vissa fall då du behöver resa många gånger mellan bostaden på Baker Street, Scotland Yard och brottsplatsen. Det blir irriterande i längden och känns dåligt optimerat med tanke på att miljöerna som spelet läser in sällan är speciellt stora.

Med tanke på att jag inte har spelat de tidigare spelen i serien blev jag positivt överraskad av den höga kvalitet Sherlock Holmes: Crimes & Punishments faktiskt håller. Intressanta fall som innefattar trovärdiga karaktärer och som har upplösningar som inte känns uppenbara från början. Det faktum att det finns grenar i själva berättelsen i form av olika slutsatser är min absoluta favoritdel i spelet och det gör att detaljerna i fallen måste studeras noggrant. Detta är helt klart ett av de bättre äventyrsspel på ett bra tag och jag hade väldigt svårt att släppa ett fall när jag väl hade satt igång med utredningen.