Recension: Samurai Warriors 4-II [PS4]

Omega Force är en utvecklare som verkligen har karvat ut en nisch i spelbranschen. Deras otaliga bidrag i bland annat Dynasty Warriors- och Samurai Warriors-serierna har i många år frambringat tusentals fiender som systematiskt hackas ner av de diverse protagonister som spelaren får kontrollera, och det finns fans som är väldigt passionerade när det kommer till deras kärlek för dessa musou-spel.

När det gäller Samurai Warriors cirkulerar serien berättelsemässigt runt konflikter mellan klaner och familjer i feodala Japan, med väldigt dramatiska upplägg innan varje uppdrag. Detta är något som sedan lätt kan glömmas bort på slagfältet när spelaren klyver hundratals soldater med komplexa flygande attacker.

Berättelsen i Samurai Warriors 4-II består av en rad kortare historier som täcker diverse stridigheter mellan mer eller mindre arga arméer. Innan varje uppdrag berättas det på ett ofta melodramatiskt vis varför de olika stridande parterna inte gillar varandra, och detta kryddas dessutom med interna meningsskiljaktigheter. Det är inte några banbrytande berättelser vi bjuds på, men det är åtminstone en insyn i karaktärernas motivation och det fyller sin funktion.

Det viktiga i denna typ av spel är ju själva striderna, och alla som är familjära med musou-stilen av hackande och slående kommer att känna igen varje sekund. Inte mycket utveckling har skett på denna front på ganska länge, men det bjuds onekligen på en del spektakulära sekvenser när väldigt många fiender finns på skärmen samtidigt. Spelmotorn håller imponerande nog ganska väl för denna belastning också, även om det inte är världens mest avancerade grafik som pumpas ut.

Innan striderna samlas alla befälhavare för att jämföra hornen på hjälmarna.

I berättelseläget styr du dels en förutbestämd huvudperson, plus ytterligare en karaktär som du får välja själv. Dessa kan du sedan skifta fritt mellan under uppdragen, något som mycket väl kan behövas eftersom vissa delmål är tidskänsliga. Beroende på var din andra karaktär befinner sig på kartan kan det då vara smidigare att skifta karaktär än att kalla på din trogna häst och plöja igenom fiendehorderna.

Uppdragen kan vara en aning förvirrande ibland när nya delmål delas ut under spelets gång. Alla karaktärer är väldigt pratglada under tiden du försöker avverka de vågor av fiender som kastas mot dig, och det kan vara lite klurigt att dela uppmärksamheten tillräckligt mycket för att hänga med i både kamp och dialog. Det resulterar i att jag oftast bara jagar målindikatorn på minikartan, men utan att riktigt veta varför.

Samurai Warriors 4-II är ett väldigt omfattande spel för den som gillar att låsa upp saker. Det finns tonvis av karaktärer att spela med, och varje karaktär har ett eget färdighetsträd som nästan är skrämmande gigantiskt. Du hittar dessutom nya vapen under uppdragens gång, som i sin tur kan uppgraderas och förstärkas.

Attacker som inte slår gnistor räknas inte.

När du är klar med berättelseläget finns det även ett frispelsläge där du kan spela om kapitlen igen, fast denna gång kan du välja precis vilka karaktärer du vill istället. Det finns dessutom ett överlevnadsläge där du tar dig an utmaningar med stegrande svårighetsgrad. Varje våning i detta läge slumpar ut ett mål du ska möta innan du får ta dig vidare, och var femte våning bjuder på specialfiender som ger dig bonusprylar om du besegrar dem. Detta är ett bra läge för att lära sig bemästra de olika karaktärerna samtidigt som du jobbar upp deras nivåer och får dem att bli starkare.

Precis som i andra spel i denna genre visas tyvärr enformigheten ganska fort, eftersom berättelserna inte håller min uppmärksamhet. Det är trots detta ett av de bättre musou-spelen jag har testat, mycket på grund av galna attackkombinationerna som vissa karaktärer kan låsa upp vid högre nivåer. Det känns helt enkelt tillfredsställande att skyffla sig igenom de aldrig sinande vågorna av fiender, och det är ju tur med tanke på hur mycket av detta du behöver göra. Spelet faller dock tungt när charmen av detta börjar försvinna, då det inte finns mycket annat kvar att glädjas åt.