Recension: Salary Man Escape [PSVR]
Det har under det senaste året släppts massor av VR-spel som med varierande framgång vävt in humor i sin presentation och Salary Man Escape är ännu ett. Det är ett satiriskt pusselspel som driver med fenomenet kontorsslav, en anställd på ett stort företag på en obetydlig position och långa arbetsdagar.
Det första jag tänker på när jag börjar spela är familjespel som Jenga och Plockepinn, då pusslen handlar om att dra ut staplade block så att den kostymklädde figuren kan nå dörren. Vissa banor har dessutom kaffekoppar och ibland ett mynt som du uppmuntras att hitta, men grundkonceptet är enkelt att greppa.
Den grafiska stilen är nästintill monokrom med mest svarta, vita och gråa toner och det enda som bryter av det är de röda, flyttbara blocken. I bakgrunden finns typiska föremål du hittar i en kontorsmiljö, men de går inte att interagera med. Varje bana går att rotera i 360 grader och du kan undersöka i detalj vad som behöver göras. De tydligt markerade färgblocken fungerar utmärkt, men stilen blir lite enformig och tråkig i längden.
Även den funkiga porrfilmsmusiken som ackompanjerar spelet blir extremt påfrestande i längden. I början ler jag åt den, men jag byter snabbt ut spelets musik mot en egen spellista, då det inte finns några ljudeffekter som hjälper mig ändå.
Varje episod introducerar en ny spelmekanik som används i ett tiotal banor plus några gömda bonusbanor. Svårighetsgraden stegrar snabbt och efter att du fått känna på mekaniken blir det riktigt klurigt. Jag får ofta luta mig mot att testa olika möjligheter, då det inte alltid är uppenbart vad som händer när du flyttar ett block. Ibland kan det uppstå kedjeeffekter, eller hitta andra oväntade effekter. Gravitationen är en konstant, men det tar mig ett tag innan jag vänjer mig vid friktionen mellan block och ytor. Det händer att spelet och jag har olika åsikt om när gubben kan gå över en skarv, och oftast handlar det om att jag löst pusslet på ”fel” sätt och måste hitta en annan lösning.
Spelet har både stöd för både vanliga handkontroller och PlayStation Move, och jag anser att det fungerar bättre med min DualShock 4. Den främsta anledningen är att när du vill gå tillbaka till senaste kontrollpunkten eller till början av banan och måste in i menyerna, och då är det enklare att navigera med DualShock-kontrollen. Jag hade gärna sett en snabbåterställning av banorna, då jag gång på gång förstör möjligheterna att klara den genom att prova olika metoder. Att det är ett VR-spel tillför bara djupkänsla och det skulle i min mening fungera lika bra även utan VR.
Trots några små irritationsmoment är det ett bra pusselspel som även hade klarat sig utan det satiriska temat. Spelet kommer inte att sälja några nya VR-hjälmar, men om du redan har en kan det vara värt att ge detta en chans.