Recension: S.O.L Search of Light [PS5, PS4]
Det indieutvecklade S.O.L Search of Light är ett narrativt äventyrsspel där jag styr en främling som vaknar upp i en fredlig stad vars invånare består av robotar. Utanför staden får jag beskåda ett svart hål, som är en portal till en dimension bestående av ett nät av sammankopplade nivåer med en boss längst in.
Jag ska utforska det svarta hålets olika nivåer och söka efter fler assisterande robotar för stadens uppbyggnad. Varje nivå är indelad i olika kategorier, vissa involverar pussel och andra fokuserar på strider. Men jag ser ingen skillnad på banorna eftersom alla har en sterilt grå miljö med klippor och förfallna kyrkor i bakgrunden. Oavsett om jag spelar en pusselnivå så förekommer strider, och pussel ska lösas även i stridsbanorna. Vad är då poängen med de olika kategorierna om nivåerna är identiska och enformiga?
Målet i berättelsen är att jag behöver hitta fler robotar och bygga upp stadens försvar mot de fiender som ibland släpps ut ur det svarta hålet. Om jag blir besegrad eller om stadens kärna förstörs, börjar spelet helt om från början. Däremot om jag lyckas förvärva fler robotar under en tidigare spelomgång, kan jag få fler förmåner. Trots bättre förberedelser måste jag dock hitta alla robotar åter igen.
Det viktigaste objektet är blå kristaller eftersom jag behöver dem för att kunna rekrytera robotarna. Kristallerna är byggstenar till ny infrastruktur för staden och jag kan även stärka stadens kärna med dem. Handlare kan dessutom erbjuda mig nya förmåner och prylar i utbyte mot denna valuta. Dessvärre behöver jag hålla hårt i kristallerna för de ovanpå allt även behövs till min hälsomätare. Att valutan är även ens hälsa är spelets bästa beståndsdel, då det tvingar mig att tänka igenom alla beslut om hur jag spenderar kristallerna.
En av de stora problempunkterna är kontrollerna, som är oprecisa och fruktansvärt klumpiga. Protagonistens attacker är långsamma och lämnar honom vidöppen för oundvikliga motattacker. Hoppandet är ännu värre, för ibland kan hjälten inte hoppa när jag försöker ta mig över en klippkant och istället faller neråt. Pusselmomenten tar ändå det mindre smickrande priset för bristande mekanik. Jag måste förflytta plattformar för att kunna komma vidare, men kontrollen är mer anpassad för dator än för konsol i dessa moment vilket gör det hela onödigt komplicerat.
Variationen i spelet är även en ganska tydlig svaghet. Jag möter samma fiender om och om igen, löser likadana pussel och vandrar i liknande miljöer, bara för att ta mig vidare till nästa bana. Men jag har faktiskt möjligheten till att strunta i nivån genom att hoppa över den via pausmenyn. Upplägget med att förlora allt efter jag blivit besegrad påminner lite om Dead Cells (9/10), fast utan det sistnämndas förmåga att få mig att vilja fortsätta vidare och bli bättre. Det saknas rättvis utmaning med engagemang.
S.O.L Search of Light känns som ett ofärdigt hafsverk och hade mått bättre av mer genomtänkt arbete innan det släpptes. Den enformiga spelstilen gör det svårt för att hålla mig motiverad och vilja fortsätta vidare, och det är ännu svårare att rekommendera någon att köpa det.