Recension: Rock Band 4 [PS4]

En handfull år har nu passerat sedan musikspelsgenren imploderade på grund av den mättade marknaden. Sakta men säkert har målgruppen hämtat sig efter att ha blivit dränkt av Guitar Hero- och Rock Band-spel i flera år, och nu är det dags för båda dessa spelserier att göra comeback.

De stora frågorna är om det har gått tillräckligt mycket tid och om utvecklarna har lyckats hitta på tillräckligt mycket nytt för att genren ska kunna kännas fräsch igen.

I det stora hela erbjuder Rock Band 4 i princip samma paket som föregående spel gjorde, med undantag för det inte helt lyckade keyboardinstrumentet och onlinefunktionalitet. Redan i början av marknadsföringen av spelet poängterade Harmonix att deras fokus ligger på att se till att alla gamla låtar du har köpt kommer att vara kompatibla med nya spelet, vilket resulterar i ett arkiv på cirka 1700 musikstycken om du har köpt allt. Det är ett väldigt bra drag, med tanke på att låtlistan i Rock Band 4, bortsett från en handfull undantag, inte är mycket att hänga i granen.

Rent spelmekaniskt är väldigt mycket bekant. Den stora nyheten är att det nu finns en funktion som heter ”freestyle solo” för gitarrspelare, som påminner en aning om hur trummisar har sektioner av låten där spelaren fritt kan välja hur de vill spela. Det finns vissa riktlinjer om hur du bör spela för att det ska låta bra, men du kan också välja att kanalisera din inre Eddie Van Halen om detta faller dig i smaken. Det är ett försök att introducera nyheter i konceptet, men jag anser att det i det stora hela varken gör från eller till.

Som sångrutan antyder har spelet stöd för stämsång, för de som besitter dessa färdigheter.

Rock Band 4 bjuder på ett karriärläge där du får skapa ett eget band som du får ta från lokalkändisar till världsstjärnor, liknande vad som har erbjudits i tidigare spel. Problemet är att inte lika mycket tid har lagts på detta läge, och det känns väldigt slätstruket. Det finns till exempel inga animerade sekvenser som driver berättelsen framåt, utan spelet presenterar bara ett gäng textstycken som beskriver händelserna. Det är förstås inte detta läge som drar fansen till spelet, men det är ändå lite trist att det har tagit ett par steg bakåt.

Som vanligt hänger mängden nöje du får ut av spelet på hur ofta du har möjlighet att spela tillsammans med vänner, samt hur många låtar du har tillgång till. Även om det är ganska kul att koppla av med att köra några låtar med favoritinstrumentet är det i grund och botten ett spel som gör sig bäst i sällskap med andra. Det omfattande arkivet med låtar som går att köpa gör att det finns något för alla smaker, men med tanke på att själva bandpaketet redan från början kostar en rejäl slant är det inte speciellt lockande att börja köpa mer musik om inte den som finns på skivan passar.

När det gäller de nya instrumenten har jag inte haft möjlighet att utvärdera dessa eftersom de inte tillhandahölls av utgivaren. Det är en bristvara för tillfället, men eftersom både gamla Rock Band- och Guitar Hero-instrument är kompatibla går det att spela utan att hosta upp de knappa 3000 kronor som bandpaketet kostar. Jag hade dock problem med freestyle-solona på min gitarr som inte riktigt ville fungera som upplärningsvideon antydde att det skulle göra.

I slutänden är det här helt enkelt mer Rock Band. Det känns lite som att Harmonix ville släppa något som går att spela på de nya konsolerna så att de kan dra igång sin DLC-maskin igen och pumpa ut ny musik varje vecka, precis som förr. Rock Band 4 känns lite för bekant emellanåt, men faktum kvarstår att med rätt förutsättningar är det ett underhållande spel.