Recension: Resident Evil: Revelations [PS4]

Spelskaparna Capcom har på senaste tiden återskapat deras äldre Resident Evil-titlar på nytt till PlayStation 4, och nu har turen kommit för ett återbesök i ett skräckinjagande fartyg vars besättning består av läskiga monster. Jag talar förstås om Resident Evil: Revelations.

Spelet börjar med att välbekanta agenten Jill Valentine och hennes kollega Parker Luciani letar efter Chris Redfield, och det senaste spåret leder till ett mystiskt fartyg mitt i Medelhavet. Men det dröjer inte länge tills agenterna hittar besättningen som består av bioorganiska monster, och överlevnadsskräcken kan börja.

Likt det fjärde spelet är Revelations ett actionbetonat äventyr där jag styr Jill i tredje person, men jag uppskattar att element från den klaustrofobiska skräcken från Jills debuttitel i herrgården gör en härlig återkomst. De mörka korridorerna och övergivna kabysserna är effektfullt obehagliga, särskilt när jag blir överrumplad av ett äckligt monster vars dammsugarliknande mun försöker suga i sig Jills blod. När agenterna beger sig längre in i skeppet möts de av ännu mer vidriga odjur beväpnade med krabbklor, sågklingor och andra farliga oväsentligheter.

Även om miljöerna är rysligt stämningsfulla, verkar det som att Capcom har struntat i att förbättra spelets grafik från förra spelgenerationen och därmed inte har den detaljrikedom jag vill se i en utgåva till PlayStation 4. Karaktärernas föråldrade ansikten utan några känslouttryck alls är gräsliga.

Jill Valentine avbryter striden för att hon blev tvungen att besöka toaletten.

Förutom det spännande enspelarläget, kan jag ta mig an de välgjorda utmaningarna i Raid Mode. Beroende på hur långt jag kommit i äventyret, kan någon av de valbara hjältarna ta sig an en sektion av tidigare besökta platser för att döda fiender med begränsad ammunition. Det briljanta upplägget där jag kan använda insamlade poäng för att köpa bättre vapen och specialförmågor är upplyftande, vilket leder till att jag spelar dessa utmaningar flera gånger. Upplevelsen blir ännu bättre om jag får sällskap av en medspelare online.

I de episodbaserade kapitlen under äventyrens gång kan jag använda en särskild skanningsapparat för att hitta gömd ammunition, mystiska handavtryck och även skanna de motbjudande varelserna för att bli belönad med en grön läkande ört. Jag gillar att leka detektiv för att leta efter undangömt godis överallt tack vare den finurliga maskinen.

Men när Jill kom till toaletten så var det upptaget och kön var lång. Typiskt.

Mitt största bekymmer med denna nyutgåva är att spelutvecklarna inte har lagt tid på att förbättra mekaniker som idag är föråldrade, speciellt den klumpiga kontrollen. I princip ingenting har ändrats eller adderats jämfört med PlayStation 3-utgåvan, vilket gör att min besvikelse blir total eftersom möjligheten att beskåda fartyget Queen Zenobia med nya ögon går förlorad.

Det finns några delar i serien som använder mallen från Resident Evil 4 och endast Resident Evil: Revelations kommer i närheten av sin föregångare. Det är helt klart värt en genomspelning om du har missat detta kapitel, tillsammans med Raid Mode som är en av spelets stora behållningar. Men har du spelat det på PlayStation 3 och längtar efter att uppleva nya minnen kommer du, likt mig, att bli otroligt besviken för under ytan finns inget nytt alls.