Recension: Resident Evil: Revelations 2 – Episode 3 [PS4]

Det är dags för den tredje och näst sista delen av Resident Evil: Revelation 2 och att döma av utvecklingen från första till andra, är Capcom sakta men säkert på väg åt rätt håll efter en skakig start på spelet.

Precis som i recensionen av andra episoden kommer det att finnas en del avslöjanden i texten som kan förstöra överraskningar, så fortsätt läsa på egen risk!

När avsnittet börjar försöker Claire och Moira hämta sig efter besvikelsen av att se helikoptern, deras bästa hopp att lämna ön, krascha mot en byggnad. Som om inte detta var nog blev även Natalia bortförd efter att ha haft sällskap med dem under en kort period i slutet av kapitlet. Fast beslutna att inte nedslås av situationen eller The Overseers narrande kommentarer beger de sig vidare för att söka efter en utväg.

The Overseers identitet avslöjades dessutom, och i vanlig ordning är det Wesker som ligger bakom det hela. Det är dock inte Albert Wesker denna gång, utan Alex och det visar sig att hon inte är speciellt trevlig hon heller.

Hittills i Resident Evil: Revelations 2 har Claires och Moiras kapitel varit de klart svagaste länkarna, men i tredje episoden vänder det rejält. De tidigare problemen med alldeles för stor fokus på strider i kombination med att stridssekvenserna ofta har varit dåligt designade är nu betydligt färre. Det finns absolut en hel del strider, men de känns rättvisare och blandas med utforskning och pussel för att ge en betydligt bättre omväxling.

Den enda riktiga skamfläcken som finns kvar är en bosstrid som är något förvirrande eftersom du inte får någon direkt feedback på om det du gör faktiskt gör nytta. I klassisk Capcom-stil gäller det förstås att skjuta på det orangefärgade området, men den kopiösa mängden ammunition jag fick dumpa mot bossen fick mig att tvivla på taktiken.

Barrys och Natalias avsnitt är också välgjort och de börjar faktiskt nästan bygga lite personkemi trots att dialogen och manus överlag är medioker. Mediokert är dock ett steg upp från hur det började i första episoden, så det är ju framsteg där också.

Detta kapitel bjuder också på lite mer pusslande och kreativ spelmekanik jämfört med förr och det är helt klart en frisk fläkt. Det är den klart mest intressanta biten av spelet rent berättelsemässigt med tanke på mystiken kring Natalia och hennes koppling till Alex Wesker som berördes en aning i förra avsnittet, och vidareutvecklas i episod tre.

Jag hade inte förväntat mig att jag skulle längta efter att se hur spelet avslutas om jag tittar tillbaka på hur jag kände efter första episoden, men spelet har verkligen tagit fart. Nästa vecka är det dags för den stora avslutningen, och jag hoppas verkligen att utvecklingen fortsätter åt samma håll.