Recension: Resident Evil: Revelations 2 Episode 1 [PS4]

Resident Evil-serien har gått en lång väg från originalspelet som på sin tid i princip la grunden för en hel genre. På senare år har kopplingen till rötterna blivit svagare och svagare, och det långsamma, stämningsfulla har ersatts av ett allt större fokus på action.

Capcoms största utmaning sedan övergången till tredjepersonsperspektivet i Resident Evil 4 har varit att hitta en bra balans mellan den gamla skräckstämningen och de mer actionfyllda elementen. Detta är något de har blivit successivt sämre på med tiden.

Precis som i föregångaren låter Resident Evil: Revelations 2 spelaren följa berättelsen ur olika perspektiv. Dels kommer du att spela som Claire Redfield, som ackompanjeras av Moira Burton, dottern till Barry från allra första spelet. Du vet, han som bland annat fällde den numera ökända ”Jill sandwich”-repliken.

Claire och Moira representerar organisationen TerraSave som bekämpar bioterrorism, och i början av spelet kidnappas de och vaknar upp i ett övergivet fängelse. Övergivet bortsett från de där monstren som vill äta din hjärna alltså.

Senare kommer du att kunna ta del av Barry Burtons perspektiv på händelserna och han får sällskap av en mystisk liten flicka vid namn Natalia Korda. Hon har praktiska färdigheter i form av att kunna se fiender genom väggar för att underlätta för Barry när han söker efter sin dotter i fängelsekomplexet.

Berättelsen har ett ganska intressant upplägg där det visar sig att Claire och Moira ständigt blir övervakade av en mystisk person som verkar utföra märkliga experiment i området. Att vara fångad hos denna labila människa tillsammans med ett gäng otrevliga, infekterade varelser är förstås en allt annat än optimal situation.

Som jag nämnde tidigare har Resident Evil-serien gjort sig skyldig till några ökänt dåliga repliker, och Resident Evil: Revelations 2 är inget undantag. Problemet är att nu handlar det faktiskt om referenser till dåliga repliker i gamla spel, vilket förvirrar mig en aning. Har serien börjat bli en parodi? Om så är fallet, är det inte speciellt väl genomfört och tidvis lite pinsamt.

Utöver kampanjen finns ytterligare ett spelläge som heter Raid Mode. Där får du utföra en rad olika utmaningar som ofta handlar om att skjuta ihjäl x antal zombier för att kunna ta dig till slutet av banan. Under tiden samlar du på dig erfarenhetspoäng och nya och uppgraderade vapen som gör att du kan ta dig an successivt svårare utmaningar.

Första episoden i denna berättelse tar dig mellan två och tre timmar att ta sig igenom, men för perfektionisten finns det gott om extralägen att låsa upp för att ge extra speltid och utmaning. Ett stort plus är att både kampanjen och Raid Mode kan spelas kooperativt med delad skärm, något som tyvärr har blivit en ovanlighet numera.

Det är fortfarande för tidigt att säga vart detta spel är på väg. Det finns viss potential i upplägget, som jag nämnde, men det finns också några stora hinder för mig att kunna gilla spelet fullt ut. Moira är ett av dessa hinder, då hon beter sig som ett barn som precis har lärt sig svordomar. Hon tillför i princip inget annat än repliker som får mig att skaka på huvudet.

Ett annat, mer fundamentalt hinder är att spelet har problem att hitta en identitet. Utvecklarna vill skapa ett stämningsfullt skräckspel med actionsekvenser, men problemet är att det inte är speciellt skrämmande och skjutmekaniken är inte tillräckligt bra för att vara till grund för underhållande action. Det resulterar i ett spel som hamnar hjälplöst i mitten.