Recension: Rainbow Moon [PS4]

Tyska spelutvecklarna SideQuest Studios verkar ha en viss fascination för japanska spel som var populära under 80- och 90-talen. De två spelen i Söldner-X-serien var en hyllning och ett kärleksbrev till spel som X-Type och Gradius. Rainbow Moon är deras tribut till evighetslånga grottkravlar-spel.

Någonstans ovanför regnbågen finns ett land, sjöng Judy Garland, där drömmarna du vågar drömma blir sanna. I vår hjälte Baldrens fall är det snarare ett land fullt av mardrömmar. Efter att länge ha jagat sin nemesis blir han transporterad till en märklig plats, Rainbow Moon, och utsätts för ett antal svåra utmaningar för att försöka rädda det tidigare fridfulla landet från de monster som dök upp samtidigt som honom.

Handlingen i sig är inte särskilt tung eller djup, utan fokus ligger snarare på att bekämpa fiender och utforska världen. En halv triljard fiender behöver bekämpas och ett par hundra sidouppdrag står mellan dig och målet. Alla behöver så klart inte lösas, men för att ha en rimlig chans att ta dig igenom Rainbow Moon utan att dö av frustration rekommenderas det.

Striderna är både en fröjd och en plåga.

Striderna är både det mest intressanta och frustrerande i spelet. Stor vikt läggs vid din taktiska förmåga – hur du placerar ut dina tre karaktärer, alla med sina egna förmågor och fördelar, och angriper fiendehorderna. Dessvärre är fiendens artificiella intelligens inte särskilt klyftig, och det kan ibland kännas som spelet slänger horder av fiender mot en för att uppväga de individuellas bristande taktiska förmåga.

Nu är Rainbow Moon inte direkt ett nytt spel – det har tidigare släppts både till PlayStation 3 och och PlayStation Vita. I den här versionen har ett par saker förbättrats – laddtiderna är lite mer humana, dialogen har skrivits om lite och ett par buggar har fixats.

Grafiskt sett har Rainbow Moon uppdaterats lite sedan PlayStation Vita.

Dessvärre löses inga av spelets större grundläggande problem. Kartan i spelet är fortfarande ganska oanvändbar och att hantera all utrustning och föremål är fortfarande smärtsamt jobbigt. Striderna hade gott kunnat göras lite snabbare – även om det bara varit ett såpass enkelt grepp att kanske kunna stänga av animationerna för specialattacker. PlayStation 4-versionen kommer dessutom med ett par egna buggar – som det faktum att delar av spelet målas upp utanför min skärms synliga område (och utan möjlighet att justera det i spelet).

Det är lite svårt att rekommendera just PS4-versionen av Rainbow Moon, då det är ett spel som fungerar väldigt mycket bättre i korta spelsessioner eller på resande fot. Men har du redan PlayStation Vita-versionen och vill kunna spela spelet lite mer bekvämt i din soffa så är det ett givet köp. Är du helt ny till spelet – plocka hellre upp det till PlayStation Vita.

Men Rainbow Moon är trots allt Rainbow Moon och är svårt att släppa taget om. Trots klara brister så är det roligt att spela i både korta och längre pass, men det kan kräva ett visst mått av tålamod då det börjar fasansfullt långsamt och stundvis kan kännas som ogenomträngligt.