Recension: Q.U.B.E. 10th Anniversary [PS4, PS5]

10 år efter att pusselspelet Q.U.B.E. släpptes har vi nu blivit inbjudna till ett 10-årskalas i form av en nypolerad remake. Jag spelade originalet för ett antal år sedan och gillade då upplevelsen. Med spel som Portal 2, Q.U.B.E. och The Talos Principle bjöd det tidiga 10-talet på en stark ström av pusselspel sedda ur förstapersonsvy, och det har varit spännande att göra ett återbesök i genren.

Spelet börjar med ett val som på pappret inte verkar särskilt viktigt, men som kan spela en stor roll för upplevelsen enligt vissa. Jag får nämligen möjligheten att välja om jag vill spela igenom spelet med eller utan handling. Det kanske låter konstigt att spela utan handling, men då spelet huvudsakligen kretsar kring pussellösande är det kanske inte alla som känner ett behov av att lyssna på monologer mellan nivåerna. Själv uppskattar jag utfyllnaden och väljer såklart versionen med handling.

Som titeln avslöjar är kuber en av spelets viktiga ingredienser, och det på flera sätt. Dels är jag som spelare fången i vad som förefaller vara just en gigantisk kub (uppbyggd av miljontals mindre kuber), men för att ta sig ur den måste jag såklart lösa en drös med pussel med olika sorters kuber som huvudsakliga verktyg. Dessa har olika färger och fungerar på lite olika vis. Med hjälp av min karaktärs förmågor kan jag aktivera dem och på så sätt påverka förutsättningarna för att kunna ta mig vidare. Den givna favoriten är den blå kuben som vid aktivering fungerar som en liten katapult, men även de röda, gula och gröna är alla ganska spännande att experimentera med.

Ett typiskt rum i Q.U.B.E. är stort, vitt och fyllt med en varierande mängd kuber. I början är de statiska sett till placering, men ju längre in i spelet jag kommer desto fler möjligheter erbjuds jag att själv bestämma var jag vill sätta ut dem. Antalet kuber varierar inte jättemycket men då och då tillkommer det andra element som påverkar mina förutsättningar. Detta kan vara allt från att använda kuberna som plattformar, till att kedja ihop olika funktioner, vägleda robotar och klot med mera. Det bjuds på lagom mycket variation och pusslen går från att vara ganska enkla till omfattande och svåra.

Utöver att klara varje rums huvudsakliga pussel finns också möjligheten att ta sig an små sidospår och på så vis få tag på spelets relativt få samlarföremål. Det brukar finnas ett antal sådana här sidospår i varje område och även om man inte behöver ta dem för att avancera i spelet bjuder de på en trevlig utmaning. Tidigt i spelet ger jag mig tusan på att ta alla, vilket visar sig vara lättare sagt än gjort när jag börjar närma mig slutet. Från att ha spenderat några minuter i varje rum blir det betydligt längre allt eftersom jag tar mig framåt och drömmen bleknar ju längre tiden går. Tur att man kan återbesöka nivåerna vid ett senare skede i alla fall.

Trots den ökande svårighetsgraden är Q.U.B.E. 10th Anniversary inte ett särskilt långt spel, men när man klarar spelets sju områden och eftertexterna har rullat låser man upp ett sista bonusområde. För mig kändes det ganska lagom men jag hade definitivt kunnat tänka mig att tillbringa mer tid i spelet i utbyte mot ännu fler nivåer och extramaterial. Som nyversion av originalutgåvan syns resultatet direkt och det har gjorts ett bra jobb med att få spelet att kännas riktigt fräscht. Miljöerna är detaljerade och snygga, musik och ljuddesign gör vad de ska och röstskådespelet sitter som hand i handske. Slutresultatet är ett stilrent och tilltalande pusselspel som helt klart gör sin förlaga stolt.