Recension: Project CARS 3 [PS4]

Project CARS-serien har tidigare varit lite av min nemesis i bilspelsgenren. Jag har alltid gillat själva konceptet, men simulatormässigt har spelen ofta delat ut bakläxor till mig utan att ens förklara vad jag behöver lära mig. Jag har inget emot utmaningar, men jag har ofta upplevt att de tidigare iterationerna i serien inte har varit intresserade av att lära ut något.

Men eftersom jag inte ger mig så enkelt är jag ännu en gång uppe på hästen, och kommer nu att ta mig an Project CARS 3. Jag var dock redo för en kamp som aldrig riktigt uppstod, för denna senaste del har gått igenom ganska markanta förändringar.

Utvecklarna har nämligen börjat snegla en aning mot en bredare publik och redan från början är ingångströskeln betydligt lägre, och upplevelsen mer välkomnande. Det är på intet sätt en arkadracer, men det finns tillräckligt mycket assistans för att inte jaga bort alla utom de mest ambitiösa racingfansen. Om du vill ha en utmaning finns denna möjlighet fortfarande där, och den är i princip lika hänsynslös som i tidigare spel.

En del förändringar har även skett i karriärläget, och glädjande nog behöver jag inte nöta några av de urtrista gokart-loppen som tidigare spel har erbjudit. Redan från början är det en bättre blandning av etablerade banor och street racing och olika typ av tävlingar. Allt från traditionella ”kör x antal varv”-tävlingar till mer lekfulla evenemang som Breakout, där du ska demolera så många lådor som möjligt under en vis tidsperiod, skapar en god omväxling i karriärläget. Det gör att det är lätt att fastna i soffan med ”bara en tävling till” i tanken.

Varje evenemang har dessutom tre olika delmål som du ska sträva efter, och de är inte alltid kopplade till vilken placering du slutar på. Du ska exempelvis genomföra ett visst antal perfekta omkörningar under en viss tidsperiod, eller bemästra ett bestämt antal kurvor på banan under loppets gång. Det sistnämnda gör du genom att hitta den bästa racinglinjen på banan, vilket det finns assistans för om du inte är familjär med banan eller inte riktigt känner dig trygg med svårighetsgraden. Då får du markeringar för inbromsningspunkt, var apexpunkten är i kurvan och var du lämpligast ska positionera dig när du gasar ut ur svängen.

Under karriärens gång kan du förstås även uppgradera dina vrålåk för att ytterligare förbättra dina vinstchanser och för att passa in i högre tävlingsdivisioner. På så vis behöver du inte spendera dina surt förvärvade pengar på nya bilar varje gång du öppnar upp en ny division, även om det är lockande.

Det finns gott om alternativ om du dessutom vill mäta dina färdigheter mot andra spelare online. Utöver den vanliga tävlingen som direkt matchar dig mot andra tävlingshungriga människor finns även schemalagda tävlingar som är lite mer prestigefyllda och där utvecklarna har valt vilka kriterier och banor som gäller. Loppet kommer sedan att avgöras vid den angivna tidpunkten för evenemanget. Det påminner en del om vad Gran Turismo Sport (7/10) gjorde med sitt onlineläge, och som har gjort underverk för det spelets status i e-sportvärlden.

Project CARS 3 är i mina ögon en förbättring på nästan varje enskild punkt, men det finns tyvärr en viktig del av spelet som inte är lika positiv. Prestandan har en tendens att störtdyka vid intensiva ögonblick, och trots att det finns en valmöjlighet att prioritera upplösning eller bildfrekvens gör detta inte någon större skillnad i slutänden. Kombinationen av många bilar på skärmen och regnväder är som kryptonit för spelet, och när bildfrekvensen pendlar mellan 60 och runt 30-strecket blir det oerhört svårt att kontrollera bilen.

Jag hoppas innerligt att detta går att optimera på något vis, för det är synd på ett i övrigt underhållande spel. Utvecklarna har funnit en riktigt fin avvägning mellan simulering och användarvänlighet som verkligen överraskade mig på bästa möjliga vis, och så länge du lyckas undvika regnloppen kommer du att bjudas på en suverän upplevelse.