Recension: Project CARS 2 [PS4]
2017 har varit hittills varit ett lysande år för alla som älskar racingsimulatorer, med allt från välgjorda rallyspel till blixtsnabba och utmanande bidrag i Formel 1-genren. Nu när hösten är här, är det dags för de stora kanonerna att se om de kan nå upp till den redan högt lagda ribban, och först ut är Project CARS 2.
När föregångaren släpptes till PC var det ursprungligen ett relativt tunt spel som fokuserade på den vackra grafiken och den realistiska racingkänslan. Dessa punkter klickade dock väldigt väl med entusiasterna, vilket banade väg för en uppföljare.
Jag kan konstatera med en gång att denna serie fortfarande inte slösar någon tid med att hålla spelaren i handen. Det är en simulator, rakt upp och ner, utan att försöka låtsas som något annat, vilket förvisso är något jag beundrar som designmotto. Detta gör dock att tröskeln för att ens komma underfund med vissa av grunderna kan upplevas som skyhög om du inte är en bilentusiast.
Det finns några olika hjälpmedel, om du liksom jag är en förare som inte riktigt bemästrar att häva sladdar i 250 km/h, men jämfört med konkurrerande spel är alternativen lite för få. Jag känner inte riktigt att jag finner den rätta balansen av utmaning och att åka på räls, vilket leder till mycket frustration. Jag upplever dessutom att visualiseringen av racinglinjen inte riktigt går att lita på. Ibland får jag intrycket av att det är fritt fram att gasa på, men hamnar ändå i grusfållan, och vid andra tillfällen försvinner linjen helt och hållet. Du kan säkert föreställa dig hur detta slutar när det gäller en bana som inte har memorerats.
Om du känner för att träna upp dig mot datormotstånd innan du slänger dig ut bland racingexperterna online, finns ett ganska omfattande karriärläge att sysselsätta dig med. Här börjar du från botten av bilsportshierarkin med till exempel en gokart-serie, för att sedan kämpa dig upp och få chansen att få kontrakt i högre och mer prestigefyllda serier. Varje tävling involverar träningssession, kvalificering och sedan ett lopp, och det är viktigt att delta i samtliga bitar om du inte känner dig riktigt säker på banan du tävlar på. Eftersom de oftast äger rum på olika tidpunkter kan även vädret skifta mellan varje sekvens, vilket ofta komplicerar det hela på ett intressant vis.
Det finns även dynamiskt väder under loppets gång, och det påverkar olika delar av banan på olika vis. Jag har upplevt lopp där en bit av banan var relativt torr, medan ösregnet pågick vid en annan sektion och det krävdes oerhörd koncentration för att reda ut detta. Regnet påverkas också av hur banan är konstruerad, vilket gör att det efter ett tag samlas stora pölar som kan göra livet surt för dig ganska kvickt.
Den övergripande presentationen av Project CARS 2 lämnar en del att önska. Det har lagts mycket krut på bilmodellerna och en del av banorna, men överlag känns det ganska sterilt och livlöst. Bildfrekvensen håller sig dock runt 60 bildrutor per sekund nästan hela tiden, vilket är ganska viktigt för körkänslan och styrningen. Detta har dock gjorts på bekostnad av anti-aliasing, vilket leder till en hel del skimrande bieffekter i grafiken.
Utbudet av banor är bra, och det finns flera variationer av dem för att skapa extra omväxling. Tyvärr matchar inte bilsortimentet detta, utan fokuserar väldigt mycket på racingspecialiserade bilar. Det finns lite för få serietillverkade fordon, vilket gör att igenkänningsfaktorn sjunker en aning för mig som inte följer alla former av banracing på riktigt.
Som jag nämnde tidigare är Project CARS 2 ett utmanande och oförlåtande spel, men de tar det lite för långt i vissa områden. Det skulle behövas mer granulära inställningar för hjälpmedel, och lite mer vägledning när det gäller bilarnas inställningar. Just nu känns det en aning exkluderande för de som inte sitter på dessa förkunskaper. Är du en av de som har memorerat alla de drygt 80 svängarna på Nordschleife kommer du troligtvis att ha en trevlig upplevelse dock.