Recension: Pode [PS4]

Spel som helt tar bort konsekvenser för dina misstag och där stressfaktorn är helt bortblåst kan ibland kännas lite mesiga och menlösa, men Pode går emot strömmen och levererar en genommysig upplevelse.

Spelet börjar med att stjärnan Glo kraschlandar och stenfiguren Bulder bestämmer sig för att hjälpa stjärnan vidare. Du tar kontrollen över båda figurerna och hela spelet går att spela i lokalt samarbetsläge med en vän.

Kontrollerna är till en början tämligen enkla där du kan hoppa och avge ett sken som i Bulders fall påverkar stenarter och andra hårda föremål i omgivningen, medan Glo får världen att blomstra med sitt livsgivande ljus. Ny spelmekanik introduceras under spelets gång och verktygslådan för att lösa pusslen växer och banorna blir mer och mer komplexa.

Vid första anblicken känns titeln som ett barnspel med vackert tecknade bakgrunder, lugn och behaglig musik och barnvänliga figurer. Denna känsla späs på då spelet går att spela med svenska menyer, helt saknar våld och då det inte går att dö. Det gör att spelet går att spela även med de yngre, men svårighetsgraden säger något helt annat. Faktum är att flera av pusslen är riktigt kluriga och jag och min dotter har kliat oss i huvudet mer än en gång. De svåra pusslen ökar dock känslan av att ha presterat något när jag väl kommer vidare. Om du spelar med en yngre kamrat, kan du ändå växla figur precis som och dra det tyngre lasset själv.

Tyvärr är Pode inte felfritt då djupkänslan på banorna inte håller måttet. Detta tillsammans med väldigt oprecisa plattformsmoment resulterar i många fall ned i stup där jag får prova mig fram vad som fungerar. Kombinera detta med att karaktärerna rör sig i snigelfart utan möjlighet att röra sig snabbare, så blir det bitvis frustrerande. Men känslan när jag klurar ut hur jag ska komma vidare suddar snart bort de negativa känslorna.

Utvecklarna Henchman & Goon säger att de inspirerats av den norska naturen och de har verkligen hittat en unik stil som jag tycker påminner både om vikingakonst och kurbits från Dalarna. De kala stenväggarna som dekoreras av prunkande växtlighet, färgglada kristaller och lysande mönster ger en unik och behaglig grafisk stil som får mig att trivas otroligt bra i spelet.

Det som tilltalar mig allra mest är, förutom det estetiska, de två huvudpersonernas asymmetri, där stenvarelsen är tung och kan tynga ned knappar och gå på botten av vattenmassor medan ljusvarelsen går på vattenytan och kan springa på löv från träd.

Till syvene och sist är detta norska spel en stark positiv överraskning för mig och det mystiska berget har trollbundit mig och drivit mig att komma vidare. Om du gillar stämningsfulla och kluriga pusselspel samt uppskattar en stressfri upplevelse är Pode ett givet köp. Särskilt om du har någon att spela det tillsammans med.