Recension: PlayStation VR

Jag erkänner; jag är en sådan där knepigt naiv och entusiastisk person som alltid välkomnar ny hårdvara och nya uppfinningar till min verklighet. Jag har konsumerat ett ohälsosamt antal konsoler, från de flesta tillverkare under min korta period som konsolspelare. När Sony utannonserade sin plan för att träda in i den virtuella verkligheten, blev jag därför såld (och förbokad) på en gång.

Redan under 90-talet upplevde jag min första session av Virtual Reality. Det var i London och jag minns det som idag; det var revolutionerande och samtidigt helt oförståeligt. Jag betalade dyra pengar för att stå med ett klumpigt headset på huvudet och frenetiskt försöka skjuta triangulära fåglar. Det kan också ha varit rymdskepp, jag vet inte eftersom grafiken var så fantastiskt rudimentär.

Efter att ha investerat närmare fem tusen kronor av mina surt förvärvade pengar, är jag en stolt ägare av framtiden. Jag har nu levt tillsammans med PlayStation VR i ett antal dygn och trots att jag inte har provat några av de andra tillverkarnas headset, är jag övertygad om att den virtuella verkligheten är något att räkna med.

Rent designmässigt är Sonys headset makalöst futuristiskt; blå LED-ljus kontrasteras vackert med svart och vitt. Det mesta är gjort av plast, vilket ska visa sig vara en fördel eftersom jag aldrig upplever någon tyngd på huvudet, trots en del ganska långa spelpass. Installationen är enkel och består egentligen i ett fåtal steg som ska genomföras innan enheten sätts igång. Allt finns tydligt och enkelt illustrerat i en av de medföljande broschyrerna.

Min allra första upplevelse av VR blir när jag tar på mig enheten och välkomnas av den vanliga, men betydligt större, PS4-menyn. Jag kopplar in de medföljande hörlurarna och startar demonstrationsskivan som följer med. Här får jag möjlighet att prova en mängd olika titlar som redan är släppta eller kommer inom kort. Även om dessa gratisupplevelser är slående och demonstrerar VR på ett effektfullt sätt, känner jag att tidsgränsen för dem är lite väl snålt tilltagen, eftersom jag inte hinner spela mer än några minuter innan jag sugs tillbaks till huvudmenyn.

Första omgången lämnar en hunger efter mer och under nästa dag sätter jag tänderna i några av de recensionsspel som jag har fått; Sportsbar VR, Rez Infinite och Here They Lie. Ganska snart inser jag att spelutvecklarna har en lång väg att vandra innan de lyckas förmedla en ny verklighet för oss PlayStation-spelare.

I Driveclub VR finns ingen knapp för att kolla i backspegeln…

När det kommer till de lugnare spelen, där jag i långsam takt går omkring och upptäcker eller interagerar med miljöer på annat sätt, uppstår relativt snabbt ett problem för mig. Dessa spel klarar jag inte av att spela mer än trettio till fyrtio minuter innan jag känner mig smått illamående; känslan av åksjuka infinner sig långt ner i magen. Detta fenomen uppstår tydligen när stillastående objekt flyter omkring, trots att de ska vara stilla, något som hjärnan tydligen reagerar på.

Med titlar som Rez Infinite och Driveclub VR, upplever jag inte alls några problem. Faktum är att jag upplever just Driveclub som lättare att spela med VR än utan. Det kan ju såklart bero på att det inte är samma spel som tidigare, men känslan att kunna följa vägen med blicken när jag kör, är oslagbar och till stor fördel tycker jag.

Jag vet inte om mitt illamående beror på att utvecklarna behöver anpassa sina visioner ännu mer till VR eller om det är något i hårdvaran som sätter begränsningar i uppdatering av bildfrekvensen, men det är ändå uppenbart att något måste göras innan produkten blir perfekt.

Hela konceptet med virtuell verklighet är dock rent fantastiskt. I Sportsbar VR händer det mig flera gånger att jag är tagen ur verkligheten så starkt, att jag råkar gå in i möbler som står i rummet. Jag teleporterar mig av misstag precis i närheten av två individer som står och pratar med varandra, och blir helt förbluffad över hur verkligt det känns. Karaktärsmodellerna är inte speciellt väldesignade men ändå känns det som jag faktiskt står där bredvid dem.

Japp! Om du vill, kan du ta upp och kasta flaskorna i ren ilska!

Hårdvaran känns robust och genomtänkt. Förutom en väl tilltagen längd på sladden till mitt headset, observerar jag att de blå LED-indikatorerna på faktiskt finns runt hela enheten. Detta innebär att PlayStation 4-systemet korrekt identifierar min position, även om jag vänder kameran ryggen.

PlayStation VR kräver en PlayStation 4 och en PlayStation Camera för att över huvud taget fungera. Vill du uppleva den virtuella verkligheten fullt ut, rekommenderas även två PlayStation Move-kontroller. Jag har än så länge spelat i ett relativt litet rum, både i mörker och i dagsljus, utan större svårigheter. Lite då och då behöver jag dock nollställa kameravyn för att den ska identifiera mina rörelser korrekt.

På det stora hela är detta en helt fantastisk produkt som jag har fått möjlighet att koppla till mitt vardagliga spelande. När jag sätter på mig mitt headset, försvinner verkligen den riktiga verkligheten och jag får möjlighet att förflytta mig helt och hållet till ett parallellt universum. Visst finns det utrymme till en hel del förbättringar när det kommer till mjukvaran och spelarens upplevelse, men samtidigt erbjuder Sony en ny värld till ett relativt lågt pris.