Recension: Pixel Ripped 1978 [PS VR2]

Även om det är väldigt fjärran minnen har Atari spelat en ganska stor roll i att slussa in mig till ett långlivat spelintresse. Det var nämligen där min resa startade som liten, när det dök upp en Atari 2600 i huset och jag fick se magin från bland annat Combat och Outlaw. Med dagens mått är det väldigt primitiva skapelser, men det var ju trots allt några år sedan.

Atari har dessutom lyst med sin frånvaro i spelbranschen ganska länge nu, men har genom den historiska återblicken Atari 50: The Anniversary Celebration markerat att de inte är färdiga med att skapa intressanta upplevelser. Även om Pixel Ripped 1978 inte är utvecklat av Atari finns det en genomgående ton och känsla som anspelar till många av de gamla klassiska spelen, både genom den grafiska stilen och med användandet av ljudeffekter.

I berättelsen tar du dig an rollen som Dot, som är protagonisten i ett spel där hon nyss har räddat världen från den ondskefulle Cyblin Lord. Allting är en utopi och hyllningskörerna gällande dina framgångar är ändlösa. Men säg den lycka som lever för alltid. Det visar sig att Cyblin Lord inte är lika besegrad som alla hoppades, och han är tillbaka med en ny diabolisk plan. Denna gång har han lyckats förändra spelkoden och göra sig själv till spelets hjälte, samtidigt som han plockar bort alla färdigheter som Dot besitter.

I kampen för att rätta till det lyckas Dot etablera en koppling till programmeraren och QA-testaren Bug som i riktiga världen arbetar på att eliminera buggar från det nya spelet Cyblin Lord, och det är här det mest intressanta konceptet presenterar sig. Det finns nämligen synkroniseringspunkter i andra spel än just Cyblin Lord, och då kan du skicka in Dot i denna spelvärld för att låsa upp ytterligare färdigheter som hon kan ha nytta av i ”grundspelet”. Det är en smart idé som hela tiden gör det intressant att ta mig vidare i berättelsen för att se vad som händer härnäst.

När du har låst upp funktioner och implementerat dessa i Cyblin Lord-spelet kan du som Bug sedan ta dig vidare i spelet och eliminera fler buggar. Dessa uppstår som ett ganska underhållande minispel där du behöver både spela igenom sekvensen i testdatorn, medan det dyker upp insektsliknande saker som surrar runt ditt huvud. Du behöver då smälla till dem med ena handen för att de ska försvinna, samtidigt som du håller koll på vad som händer på skärmen. Det är ett ganska bra exempel på spelmekaniker som enbart fungerar i VR.

Sekvenserna där jag spelar som Dot är intressanta, mestadels för att det är ett intressant koncept att uppleva en tredimensionell tolkning av den gamla Atari-stilen i VR. Det finns visserligen inte mycket interaktivitet i världen, men det är kul att utforska skrymslen och vrår som ofta gömmer en del samlingsprylar. Striderna är väldigt oinspirerande dock, och handlar mest om att hålla sig på tryggt avstånd medan man skjuter på voxelfiender alternativt att backa runt i en cirkel och skjuta anstormande fiender tills de faller. Det skulle inte göra ont om det fanns lite mer fokus på pussel istället, då det oftast är dessa mekaniker som känns mer givande i VR.

Jag hade även väldigt svårt att spela längre sessioner i Pixel Ripped 1978 på grund av en krypande känsla av åksjuka som gjorde mig ganska illamående efter cirka en halvtimme. Det är första spelet där jag verkligen har känt mig sunkig efter en spelomgång i VR, och då testade jag mig ändå fram i alla möjliga komfortinställningar som spelet erbjuder. Det blev aldrig riktigt bra dock, och jag kan inte sätta fingret riktigt på varför. Jag upptäckte även en designmiss på vissa ställen där det finns spikar som går upp och ner ur marken. Om man sänker gånghastigheten för att minska åksjukan hinner man inte längre över vissa av de längre områdena, och du kan därför inte undvika skada där.

Pixel Ripped 1978 är ett spel som har flera bra idéer och mekaniker, men som inte riktigt knyter ihop dem till den helhet som det borde vara. Jag gillar mycket av upplevelsen men det hela färgas av att jag snabbt blir illamående, och då är det svårt att helhjärtat rekommendera verket.