Recension: Pillar [PS4]

Konstnärliga ambitioner är trevligt. Speciellt i tevespelsvärlden där det kommersiella oftast får stå främst. En stor speltitel med stor produktionsbudget måste tjäna enorma pengar för att anses vara en framgång och då är det svårt att göra annat än att leverera vad den stora massan vill ha.

Därför är jag mycket förtjust i att det i skuggan av jättarna vuxit fram mängder av små studior som gör kortare, enklare och, kanske viktigast, billigare spel som vågar ta ut svängarna lite. Spel som vågar vara lite smalare och lite klurigare att få grepp om är en frisk fläkt.

Men ibland går ambitionerna över i pretentiöst dravel och ibland gömmer sig speltillverkare bakom ett udda anslag för att dölja att deras spelmekanik är både enkel och oinspirerande.

Pillar är ett väldigt ojämnt spel. Att tala om en handling är att göra spelet orättvisa. Det bygger istället på “personlighetsdrag” som kapabel, generös eller fokuserad, vilka spelaren väljer vid start av varje speltillfälle. Är du uthållig idag, eller känner du dig frånvarande?

Utifrån de valen presenterar Pillar en serie kluriga små minispel med stegrande svårighetsgrad. Spelen har varierande nivå av tydlighet, vissa av dem förstår man direkt hur de fungerar, andra är mer diffusa till en början. De ska på något sätt vara knutna till personlighetsdragen, vilket inte alltid är helt uppenbart.

Biblioteksbesöken blev genast mer omständliga när det infördes pussel i utcheckningsprocessen.

Ibland får jag en känsla av “bara ett pussel till” och då är Pillar som bäst. Den relativt enkla men vackra handmålad grafiken och stillsamma stämningsfulla musiken hjälper mig att ta ett steg tillbaka, ta ett andetag och fundera på pusslets lösning.

Tyvärr blir de mer diffusa pusslen snabbt arbete, och istället för “bara ett pussel till” känns det som “ånej, ett pussel till” när de blir mer abstrakta och pretentiösa. Visserligen går det att ta sig an Pillar som en åttaåring äter sin mat och ta “grönsakerna” sist, men de är ändå där och mamma (läs: redaktionen) låter mig inte gå och lägga mig om inte tallriken är tom.

För den relativt låga summan som spelet kostar kan det definitivt vara värt att testa Pillar, om inte för att stötta ett spelbolag som försökte göra något annorlunda, även om slutresultatet inte matchar ambitionerna.