Recension: Phantom Spark [PS4, PS5]

Det finns en del spelgenrer som inte riktigt lyckas med att vara i rampljuset lika ofta som andra, men som då och då seglar upp, skiner till och sedan dyker ner i djupet igen. Ofta kan det vara för att de är lite nischade, aningen svårtillgängliga och lite extra krävande för den genomsnittlige spelaren. Racingspel med sportiga bilar är kanske inte särskilt ovanligt, men desto mer sällan ser man det som numera skulle kunna beskrivas som en subgenre till denne, nämligen futuristisk hypersnabb arkadracing. Phantom Spark må vara mer jordnära i sitt tema än klassiker som Wipeout och F-Zero, men nog går det undan!

När jag satte mig ner med Phantom Spark insåg jag snabbt att det är ett tag sedan som jag spelade den här sortens spel. Senast var nog när jag recenserade den utmärkta Wipeout-kusinen Pacer (9/10) för lite drygt fyra år sedan, och att jag är ringrostig, det märker jag snabbt. Efter en trevlig introduktion där jag får lära mig spelets grunder är jag ute på banan, och det är här jag får lära mig mer om den intressanta värld som spelet utspelar sig i.

Phantom Spark är tematiskt sett inte som den genomsnittliga titeln i den här subgenren, och dess abstrakta design känns verkligen annorlunda jämfört med den annars så traditionella sci-fi-stilen. Vi får inte veta särskilt mycket om världen som spelet utspelar sig i rent historiskt, men nog får man nästan ett religiöst intryck av de stora stenlagda ruinerna med sina glänsande stigar och färgglada himlavalv. Jag får snart förklarat för mig att vi bara är ”gnistor” i dessa världar, och det är upp till oss att förvalta vår koppling till dem. Genom att färdas fram på ”stigarna” stärker vi vårt band, och nya världar låses upp för oss. Det är ett intressant tema, och jag gillar verkligen hur man vågar sig på att testa något som sticker ut.

Spelet bjuder på tre olika världar med någonstans runt tio nivåer styck. De flesta av dessa är vanliga racingbanor, men det finns även inklämt ett antal utmaningsnivåer där jag lär mig bemästra olika trick för att bli bättre på att framföra mitt fordon. Varje värld har också en designerad ledargestalt som utöver att fungera som en motståndare även agerar som en sorts mentor när jag utforskar deras område. Det är nämligen inte lika stor fokus på att slå motståndare som att slå sina egna rekord, och även detta är ett intressant inslag i spelet. För att helt bli godkänd på en nivå krävs det först att jag lyckas köra igenom den på egen hand, och när det väl är avklarat får jag tävla mot mitt egna spöke samt världens ledargestalt. Klarar jag detta kan jag avancera till nästa nivå eller, om jag har tur, till nästa värld.

Det finns bara ett fordon i spelet och därför inget behov av fakta kring hastighet, manövrering eller acceleration. Allt handlar om att bemästra styrning, gas och nivåer, och där finns det mycket att lära sig. Kontrollen känns nämligen supertajt, ett faktum som gör framfarten längs de färgglada vägarna underhållande och utmanande. När reflexerna inte hänger med och förlusten är given kan jag snabbt starta om matchen med ett knapptryck, och till och med startskottet snabbas på för att jag kvickt ska kunna vara på väg igen. Det hela känns väldigt strömlinjeformat och förstärker känslan av att det är racing som står i fokus, inget annat.

Sett till hållbarhet är spelet inte särskilt långt eller djupt, och antalet lägen är begränsade till kampanjläge och ett flerspelarläge. Trots det finns det mycket att göra för den som verkligen vill lära sig bemästra den stora mängden nivåer som finns. Utöver att man får poäng att låsa upp saker för kan det även hända att en av ledargestalterna hör av sig med nyheten att de har slagit ens gamla rekord. Då är det bara att åka tillbaka och än en gång försöka pressa sina tider så gott man kan. Det är en kul detalj som förlänger hållbarheten något för den som vill fortsätta spela.

Efter att ha spelat igenom Phantom Spark känner jag mig rätt nöjd med vad jag har åstadkommit, men jag vet också att jag hade kunnat göra bättre ifrån mig om min tävlingsinstinkt var starkare. Det är ett spel som är som gjort för spelare som gillar utmaningar, och visst krävs det erfarenhet för att lära sig ta den knepigaste kurvan, de smalaste passagerna och de mest djävulska rekorden. Med stämningsfull musik, tajt kontroll och mängder av nivåer gör det ingenting att det blir en lång väg att åka.