Recension: Persona 5 Royal [PS4]
När jag recenserade Persona 5 (10/10) för ganska precis tre år sedan var det utan konkurrens enligt mig det bästa japanska rollspelet på PlayStation 4. Persona 5 Royal är i grund och botten samma spel, men med små förändringar och tillägg på precis samma sätt som Persona 3 FES och Persona 4 Golden.
Frågan på allas läppar är förstås om spelet fortfarande håller? Och svaret är ett rungande ja. Trots att det ursprungligen utvecklades på PlayStation 3 och släpptes samtidigt på två generationer har det stått väl emot tidens tand och är mästerligt på i stort sett alla plan.
Spelet innehåller så mycket dialog att jag nästan skulle kategorisera det som en blandning av en visuell roman, rollspel och skolsimulator. Varje dag i spelet delas in i olika segment där du har tid att genomföra en aktivitet. Det handlar exempelvis om att fördjupa relationen till någon av dina bundsförvanter, jobba extra i någon butik eller restaurang eller syssla med hantverk eller studier. Varje aktivitet ger någon fördel där fördjupade relationer låser upp nya nivåer som ger specialförmågor och mer erfarenhetspoäng när du slår samman personas av motsvarande typ och extrajobb ger både pengar och ökar personliga egenskaper som snällhet eller kunskap.
Berättelsen är otroligt välskriven och huvudpersonerna bjuder på ett djup som sällan uppnås inom spel. Det är en emotionell berg-och-dalbana där jag följer dem i både med- och motgång. Tematiskt så är gruppen tjuvar som stjäl begär och motivation från skurkar vars mörka hjärtan har skapat alternativa universum eller palats kring deras ruttna önskningar.
Nyheterna i denna nyversion är många och de mest påtagliga är flera nya bundsförvanter, varav en är spelbar, och nya områden i varje palats. Det finns även ett område där alla samlarobjekt kan synas och där du kan lyssna på musik eller se om mellansekvenser.
Tempot i spelet bjuder på en aningen seg öppning där det tar ett tiotal timmar innan du står helt på egna ben. Men efter öppningen portioneras det ut färdigheter och aktiviteter i ett vansinnigt tempo och jag överraskas över hur väldesignat spelsystemet är som tillåter den fantastiska mängden innehåll.
Stridssystemet när du befinner dig i den alternativa världen är tillräckligt bra för att inte bli tråkigt, men det är inte bäst i klassen på den detaljen. Utforskningen av palatsen har blivit mer intressant då du nu har en änterhake och nya områden har lagts till för detta. Dessutom finns det tre frön utplacerade i varje palats som ger tillbaka magipoäng och om du hittar alla tre så får du ett tillbehör som kan ge fördelar. Just magipoängen var ju en av få naglar i ögat i originalet och nyheterna hjälper verkligen där.
En annan viktig förändring är att ammunitionen i skjutvapnen automatiskt fylls på efter varje strid, så att du inte längre behöver tänka på det. En detalj jag stör mig på är hur fienderna upptäcker dig. Sitter du gömd kan du bara förflytta dig mellan gömställen och även om fienden står en halvmeter bort kan de inte se dig. Och om de får syn på dig så kan du inte skaka av dig dem, utan måste slåss.
Estetiken är oslagbar, där allting från subtila animeringar och miljöer till ljudeffekter och den fantastiska musiken håller världsklass och är bland det snyggaste och mest välljudande du kan spela.
The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel-serien har höjt ribban för mina förväntningar av japanska rollspel och Persona 5 Royal är och nosar på den, men når inte samma höjd. Har du inte redan spelat Persona 5, så är Persona 5 Royal den ultimata versionen och definitivt den du ska ge dig på.
Så spelet är bättre än persona 5 men får lägre betyg. Intressant 🙂 trails of cold steel spelen är förvisso bra. Speciellt första (inte spelat tredje då jag tröttnade på andra) men om de inte revolutionerat sitt stridssystem sedan första och andra spelet håller jag ändå persona 5 som bättre. Atlus har de bästa stridssystemen av alla rollspel jag spelat. Föredrog själv faktiskt Tokyo Mirage Sessions ♯FE när det gäller striderna.
🙂
Angående betyget så funderade jag länge, och P5R ÄR ett bättre spel än P5, men mina referensramar har ändrats något på dessa tre år och det som jag ansåg vara en 10:a då är en 9:a idag. Sen ska man inte stirra sig blind på siffran heller. Det är ett otroligt bra spel. När det kommer till turordningsbaserade stridssystem skulle jag kunna diskutera det ämnet en hel kväll på puben, men jag håller Cold Steel III som det bästa och jag gillar verkligen Bravely Default-systemet också där man sparar/lånar rundor. Tokyo Mirage Sessions har också ett trevligt system med uppföljningsförmågorna som ger långa sekvenser av attacker om man lyckas bygga kedjor med rätt skadetyp. Persona 5 Royal har givetvis ett fenomenalt system också, men det finns också detaljer som stör. Pistolerna känns fel och hade faktiskt kunnat tas bort helt och gett de monster som är svaga mot gun svaghet mot fysisk skada istället. Dessutom tycker jag att det känns aningen begränsande att sidofigurerna endast har en persona att använda. Jag förstår att lore-delen är sån att endast protagonisten har flera personas, men då hade man kunnat lösa det med utrustning eller utveckling av deras personas på något sätt för att ge mer variation.