Recension: Penny’s Big Breakaway [PS5]

Om du någon gång har råkat göra något riktigt klantigt vet du att konsekvenserna kan komma i olika storlekar och form. Kanske glömde du kvar ditt kaffe på biltaket när du lämnade bensinmacken, drattade på ändan under den senaste halkan eller sluddrade till den där komplimangen du skulle ge personen du är intresserad av. Det är lätt hänt, och oftast blir konsekvensen inte så allvarlig.

Annat är det om du av misstag gör som Penny i Penny’s Big Breakaway och råkar förnedra kejsaren på dennes årliga uppträdande inför folket. Katastrofen är ett faktum, och snart följer vi Penny under hennes flykt från den så kallade rättvisan.

Penny’s Big Breakaway är ett plattformsspel som framförallt fokuserar på mobilitet och hastighet, ett faktum jag snabbt blir varse om när jag börjar utforska spelets färgglada nivåer. Penny kan förstås ta sig fram hyfsat effektivt på egna ben, men det är med hjälp av sin magiska jojo som saker verkligen börjar ta fart. Med detta multiverktyg kan jag nämligen inte bara knuffa omkull soldater ur kejsarens pingvinarmé, utan även svinga mig fram genom luften, snurra fram som en helikopter och rulla fram i höga hastigheter. Kontrollen är ganska tajt, relativt enkel att komma in i men samtidigt klurig att bemästra, precis som det bör vara i den här sortens spel.

Spelets nivåer är utseendemässigt tilltalande och relativt varierade i både visuell stil och upplägg, men de har alla en röd tråd i form av framkomlighet. På klassiskt arkadvis finns det nämligen både tidtagarur och poängmätare för den som vill utmana sig själv, och nivåernas strömlinjeformade upplägg bjuder in till snabba genomspelningar. Trots det har utvecklarna ändå lyckats att kombinera inslagen av plattformshoppande och ”motorvägsåkande” på ett väldigt sömlöst sätt, och det går lika bra att utforska nivåerna i lugn och ro som att bränna igenom dem ståendes på min jojo.

För att inte göra varje bana allt för enkelspårig finns det även ett mindre antal sidouppdrag man kan göra. Bland annat finns det föremål att samla på. Dessa är gömda lite här och var på nivåerna, ofta på alternativa färdvägar som låter mig samla in dem även under försöken att klara nivåerna på så effektiv tid som möjligt. Samma mönster följer de små sidouppdrag som även de finns på varje nivå. Dessa är markerade med tydliga markörer och aktiveras automatiskt när jag närmar mig uppdragsgivaren, allt för att det ska gå smidigt till.

Variationen på uppdragen är inte direkt jättestor, utan handlar oftast om att snabbt leverera föremål till en viss plats längre fram, plocka upp saker på vägen, få ihop en viss poängsumma eller slå sönder olika saker. Uppdragen är inte jättespännande i sig, men det uppstår en pressande spänning med tanke på hur mycket precision och hastighet jag behöver ha för att fullfölja dem på effektivast sätt. Jag imponeras även över hur snyggt det är hopsytt med spelets tema och upplägg.

Bland spelets större utmaningar finns ett antal bosstrider, men även en slutfinal på varje bana i form av ett uppträdande. De sistnämnda klickar oerhört dåligt med styrspakarna och blir något av ett frustrationsmoment då jag gång på gång misslyckas även med de enklaste av instruktionerna jag får på skärmen. Däremot är spelets bossar på en ganska balanserad nivå, och flera av dem ganska underhållande i all sin enkelhet. I slutändan utgör de dessutom ett ganska välkommet avbrott från de vanliga nivåernas utmaningar.

Penny’s Big Breakaway är inte ett särskilt långt eller svårt spel om man ställer in sig på att klara det utan några hämningar i form av tid och resultat, men det finns utmaning för den som söker det. Det är ett stilrent spel som vet vad det vill och jag gillar hur strömlinjeformat det känns genom hela utförandet. Hade det släppts x antal år tidigare tvivlar jag inte på att Penny hade kunnat bli något av en konsolmaskot, men att vara huvudkaraktär i ett trevligt och välgjort plattformsäventyr är ju inte fy skam det heller.