Recension: Paperbound [PS4]

När folk frågar vad jag gillar för spel nämner jag ingen specifik genre, utan det viktigaste är grafiken och storyn. Sen får det i princip vara vilket spel som helst, men det finns undantag. Paperbound är ett sådant.

Spelet körs i en tvådimensionell värld där du väljer ut en figur för att sen kasta saxar och slåss med pennor för att övervinna dina fiender genom att döda, överleva och/eller spela capture the flag. Du kan spela själv mot datorn, men det är framförallt skapat för fyra personer som gillar kamp och skratt i free for all eller i två mot två-spellägen.

Värt att nämna är utbudet av banor. Delvis på grund av att de är många, men framförallt för hur olika de är. I vissa finns rörliga föremål, i några kan du klämma motståndarna mellan två stenblock och andra innehåller dödande lava. Allt anpassat utifrån spelarnas skicklighet och hur stor påverkan du vill att banan ska ha på omgången.

Om du inte vill att banan ska påverka spelomgången kommer du alltid påverka din egna figurs graviditet. Med andra ord väljer du själv om dina attacker ska komma från marken, väggen, taket eller när du svävar där emellan. Det här öppnar för flera överraskande och snabba attacker, så var på din vakt!

Paperbound påminner om en bökig blandning av free for all-läget i Call of Duty och klassiskern Actung die Kurve! – på steroider. Nu tänker du säkerligen att jag är galen, men låt mig förklara.

Free for all i Call of Duty har nog de flesta spelat. Det är inte i grafiken, banorna eller alla vapen jag hittar likheten, det är kvickheten, koncentrationen och adrenalinet som återfinns i Paperbound. Du måste vara väldigt snabb i tankarna då motståndarnas attacker kan komma från flera håll och på bara någon sekund.

Achtung die Kurve! kördes så fort jag och mina vänner hade tid. Om det var med en öl i handen eller mellan lektionerna i skolan spelade ingen roll. Samma gemenskap och anledning till att spela hittar jag även i Paperbound. Det finns samma enkelhet och elegans i spelmotorn, samt spelsug och humoristiska intriger.

Spelet i sig är även väldigt enkelt uppbyggt. I princip vem som helst kan utöva det, vilket ger ett stort plus i kanten.

De här positiva orden kommer utifrån tankesättet att man inte ska försöka få Paperbound till något annat än vad det är – ett enkelt spel som helst utövas med nära och kära för att få sig ett gott skratt. Om jag skulle fokusera på grafiken eller den ickeexisterande storyn sjunker självklart betyget, men eftersom det här spelet inte handlar om något sådant, fokuserar jag på vad det erbjuder.

Jag rekommenderar dig att prova spelet – framförallt om du letar efter spel som förmedlar samma adrenalin som Call of Duty och enkelheten från Actung die Kurve!. Lek med gravitationen och ta Paperbound för vad det är. Grafiken och storyn är inte alltid det viktigaste. Ibland räcker det med tre vänner, en skärm och en hel del skratt.

Smashy, smashy fun!