Recension: Paper Beast [PS5, PS VR2]

Vi har alla en formativ period i våra liv där intressen och hobbyer slår rot och blommar ut. Även om jag påbörjade min spelresa redan med en Atari 2600, var det inte förrän familjen införskaffade en Amiga som spelintresset verkligen högg tag i mig. En av de mest spännande studiorna vid denna tid var franska Delphine Software, där designern och producenten Eric Chahi hade en betydande roll i att frambringa mästerverk som Another World.

Varför inleder jag då denna recension med denna nostalgiska återblick? Jo, för att bakom Paper Beast finns samma Eric Chahi som producent för denna abstrakta VR-upplevelse. Det är visserligen inte första gången Paper Beast träder in på en PlayStation-plattform, men spelet har nu snyggats upp och anpassats efter den förbättrade hårdvaran i både PlayStation 5 och PS VR2.

Det som utvecklarna Pixel Reef bjuder på här är ett minst sagt abstrakt pusseläventyr. Du placeras i diverse situationer där du ska interagera med olika varelser som påminner om origamifigurer, och det kan vara allt från att skydda dem från rovdjur till att hjälpa dem att passera ett vattendrag. Det är aldrig riktigt tydligt förklarat av din roll är i det stora hela, men det lämnas en del smulor här och var för att låta dig skapa en egen tolkning av vad du gör. I början av upplevelsen sår dock spelet några frön som aldrig riktigt följs upp, vilket jag blev lite besviken på.

Det abstrakta upplägget fungerar lite på gott och ont här. Det är snudd på trollbindande att undersöka miljöerna du rör dig igenom, i synnerhet i VR, men det kan ibland bli lite otydligt att se vad slutmålet är. Pusslen är sällan speciellt komplexa när du väl får en hum om vad du ska åstadkomma för att komma vidare, men det är också troligtvis avsiktligt. Spelets huvudfokus är att bjuda dig som spelare på en resa in i en unik värld vars intryck och upplevelser är den riktiga belöningen, och i detta avseende lyckas utvecklarna gång på gång även om du spelar utan VR-headset.

När du har tagit dig igenom själva berättelseläget öppnas ett nytt spelsätt upp för dig, där du i en nästan ordagrann sandlåda kan skapa dina egna simulationer med varelserna du möter på vägen. Du kan forma miljöerna, skapa vattendrag, ändra väderförhållanden och dylikt för att se hur dina pappersdjur reagerar på sina nya förhållanden. Det är ett ganska intressant drag att låta spelaren leka med vad som känns som förenklade versioner av utvecklarnas designverktyg, men det är samtidigt inte riktigt något som intresserar mig personligen. Jag tröttnar därför ganska snabbt och lägger det åt sidan, men jag kan tänka mig att många kommer att finna nöje här, speciellt i en VR-miljö.

När Paper Beast är som bäst är det en lysande uppvisning av vad som kan åstadkommas med ljud och visuella spektakel i VR, och jag kommer på mig själv att helt försvinna in i spelvärlden och glömma bort omvärlden. Det är målet för VR, men något som inte många spel i dagsläget faktiskt lyckas uppnå. Dalarna i upplevelsen kommer när jag fastnar på ett pussel som med facit i hand inte är svårt att lösa, men som kräver något av mig som jag inte visste var möjligt och som jag sedan upptäcker av en ren slump.

Trots dessa ojämnheter i upplevelsen är det en makalös upplevelse att ta sig igenom, oavsett om du har en PS VR2 eller ej. Om du har tålamod med lite trubbiga pussel här och var och en väldigt abstrakt skildring är det definitivt något att kika närmare på.