Recension: Paint the Town Red [PS5]

Har du någon gång funderat över vilka resultat man skulle kunna få om man mixade ihop utseendemässiga drag från fenomen som tv-serien South Park och spelet Minecraft och gjorde resultatet till ett spel? Studion bakom Paint the Town Red har gjort något i den stilen och skapat ett blodigt slagsmålsspel, komplett med vässade tandborstar, krossade flaskhalsar och andra tillhyggen.

Det finns ett antal olika lägen att välja mellan, men det de alla har gemensamt är att de är ganska blygsamt förklarade. Det första jag provar är ett renodlat slagsmålsläge där jag på en av flera nivåer ska slåss med ett stort antal datorstyrda karaktärer. Jag väljer en nivå som föreställer en klassisk amerikansk motorcykelklubb och startar. Till en början är det som lugnet innan stormen och jag går runt i lokalen, lite ovetandes om vad jag ska göra eller vad mitt mål är. De lustigt designade datorkaraktärerna stirrar argt på mig med sina små ansikten och ett band står och spelar röjig rockmusik på en scen en bit in i rummet. Ivrig för lite action plockar jag upp ett föremål från ett bord, siktar och kastar det rakt på en av musikerna på scenen. Och med det startar kaoset.

Alla i rummet blir plötsligt dödsfiender och börjar dela ut stryk åt höger och vänster. Majoriteten av besökarna är ute efter mig och jag springer varv efter varv i rummet med en svans av dem hack i häl. I början finns det en hel del tillhyggen för mig att försvara mig med, men det blir snabbt tjatigt att springa med kameran nere i marken för att kunna plocka upp ett och annat stolsben som går sönder efter bara några slag. Ibland kan jag ladda upp energi och dela ut en specialattack, men det är mer sällan än vad jag hade önskat. Målet visar sig vara att jag ska neutralisera ett visst antal motståndare, men eftersom mina motståndare tål mycket och jag inte hittar någon information om min insats någonstans är det svårt att veta hur det går. Efter en stunds springande och otaliga varv runt baren dör min figur, och det blir game over.

De två andra lägena jag testar är lite mer intressanta. Det första utspelar sig i en arena där jag ska besegra vågor av olika fiender. Lite fällor dyker upp på planen och kryddar upplevelsen, men i slutändan blir det ändå att jag mest springer runt, lurar in motståndarna i fällorna eller kastar tillhyggen på dem tills de dör. Det är helt enkelt lite för simpelt upplagt för att det ska bli en rejäl utmaning, även om det kan bli intensivt när man ger sig in i närstrid. Läget jag ger mig på efter det blodiga slaget på arenan är det som har mest potential. Det har lite rollspelskänsla och bjuder in mig till att i rollen som en av flera olika klasser utforska olika miljöer, göra utmaningar och slåss mot monster. Framförallt gör det bredare fiendeutbudet att det blir lite mer spännande, men den största bonusen är att jag får större ytor att röra mig på och slipper springa varv efter varv i en liten lokal som i de andra spellägena.

Tyvärr kan jag inte säga att jag har riktigt så roligt med Paint the Town Red som jag skulle vilja ha. På papperet låter konceptet ganska roligt, och det är lite underhållande att klubba ner de nästan legoliknande figurerna som så ivrigt vill ha ihjäl mig. Problemet ligger mer i spelets struktur, och jag tröttnar fort på det repetitiva upplägget i samtliga spellägen. Det känns lite stelt och oinspirerat samtidigt som det gör ett bristfälligt jobb med att lotsa in spelaren i spelets poäng och mål. Hade man slipat på det hela en aning och förbättrat upplägget kanske det hade bjudit på mer nöje, men i nuläget drömmer jag mig snabbt vidare till andra mer lockande alternativ.