Recension: Operation Abyss: New Tokyo Legacy [Vita]
Ett av de första rollspelen som jag recenserade här på PSbloggen var Demon Gaze (7/10), utvecklat av bland annat Experience Inc. Jag gillade verkligen stämningen och det eviga nötandet som gjorde att mina karaktärer blev starkare. När Operation Abyss: New Tokyo Legacy dök upp på horisonten, blev jag genast nyfiken eftersom det visade sig vara samma utvecklingsstudio som för något år sedan skapat Demon Gaze. Den här gången utspelar sig dock rutnätsäventyret en bit in i framtiden och nu är frågan om jag har fått ytterligare ett tidsslukande, roligt spel på halsen.
Tokyo, år 20XX. Hemska, blodtörstande monster som kallas Variants har börjat invadera staden. Människor blir attackerade, kidnappade och mördade. Livet verkar för det mesta rent hopplöst men tack och lov har det bildats en grupp människor med specialförmågor som kallar sig ”The Xth”(uttalas Sith). Där polis och militär går bet, sopar specialstyrkan rent men nu ställs gruppen inför ett mysterium som verkligen sätter deras förmågor på prov. Ett antal studenter har kidnappats och hjältarna måste bege sig in i avgrunden, en labyrint där monster lurar bakom varje hörn.
Historian är medryckande till en början och bilderna som visas är verkligen inte något för de känsliga; monstren verkar ha en grotesk vetskap om hur man tar itu människokroppar. Jag sätter ihop min grupp om sex ungdomar för att snabbt komma till undsättning och få ett stopp på dessa brutala händelser.
Jag får en liten genomgång i hur jag ska överleva i världen; de traditionella valen att attackera, skydda, använda magi eller använda föremål är en viktig balansgång i varje strid. Min trupp är uppdelad i front- och bak-linje och det är viktigt att utrusta karaktärerna efter deras position. Efter en liten stund plöjer jag igenom lågnivåfienderna och känner mig nöjd med tillvaron.
Högkvarteret som min grupp får utnyttja erbjuder fullt med möjligheter för att klara sig så bra som möjligt i labyrinten. Jag kan skapa ny utrustning, hela och uppgradera mina karaktärer, få nya uppdrag och lära mig nya saker. Det enda som saknas är den där affären som alltid finns i rollspel, där man köper helande drycker och liknande.
Faktum är att det verkar som att jag behöver skapa de flesta sakerna själv och det skulle väl kunnat passa mig om jag nu vetat hur jag skulle göra och här uppdagas spelets första, stora problem. Det är duktigt på att måla upp omgivningar och karaktärer men fullständigt värdelöst på att berätta hur jag ska lära mig allt. Visst får jag lära mig hur jag ska bryta ned saker för att utvinna grundämnen men plöstligt får jag ett uppdrag att använda ett specifikt grundämne och kan då för mitt liv inte hitta det. Jag spelar om samma nivåer om och om igen för att förhoppningsvis vinna materialet som krävs för mitt recept. Redan här börjar spelet bli tråkigt och smått enerverande.
Striderna är däremot precis så som jag förväntat mig; turordningsbaserade småutmaningar med mängder av fiender där jag i högre nivåer behöver tänka taktiskt. Efter några timmars nötande upptäcker jag till min besvikenhet att dessa fientliga möten är ganska tråkiga och enerverande de med. Varje träff visas i en textruta som innehåller information om skada som utdelats samt vem som träffats. Jag behöver trycka X för att gå vidare till nästa informationsruta, sedan X igen och igen och igen. Fienderna är inte få, slagen som delas ut är många; tack och lov kan jag hålla in X för att skippa textrutorna.
Spelet har förlorat mig totalt efter bara några få sittningar. Jag vet fortfarande inte hur jag kan skapa de mediciner som jag behöver, jag har fortfarande svårt att hitta rätt i det enormt djupa systemet för uppfinningar och det värsta är att jag har slutat bry mig om berättelsen.
Operation Abyss: New Tokyo Legacy har alla förutsättningar för att bli ett lyckat rollspel i den klassiska skolan. Tyvärr så lider det ett stort nederlag på grund av det onödigt invecklade systemet som bygger starkare karaktärer och utrustning. Att utvecklarna inte har bemödat sig med att förklara alla mekaniker ordentligt gör att spelet nästan från början känns ogreppbart, vilket känns frustrerande.
Jag kan eventuellt rekommendera Operation Abyss till vana spelare spelare inom JRPG-genren men då krävs det också att du söker ett plottrigt och överavancerat uppgraderingssystem.
Årets besvikelse för min del. Hade verkligen sett fram emot det här. Att jag älskade demon gaze är kanske att ta i men fan vad jag nötte det och ägnade timmar på bussarna mot slutet.
Jag hade verkligen sett fram emot något liknande då jag egentligen älskar den här typen av spel men när menyerna och bristen på logik dödar allt intresse redan efter några timmar…
Fyran vad besviken jag blev
Surt. Kände inte till det, blev intresserad av screenshots och helt avtänd av recension och kommentarer. HUR det fungerar kan man alltid kolla på GameFAQs, men om menyer och systemet i sig suger till en sån grad att det blir jobbigt är det nog kört.
Ja, det var en tråkig historia tyvärr. Siterna med guider o dyl har ännu inte några bra förklaringar till craftingsystemet. Dock tycker jag att det faktiskt är utvecklarens skyldighet att lära ut spelets mekanik, speciellt när de lagt ned så mycket arbete på att skapa det djupa systemet.
Jo men att kolla upp sajter för att fatta hur man ska få tillgång till en pilbåge eller annat distansvapen när man försöker skapa karaktärer… Liksom, jag har inga problem med system kräver en del.. Jag älskade uppdateringsystemet i demon gaze och att korsa demoner i shin megami tensei spelen… Men här får man inte ens en hint om hur man ens börjar