Recension: Onrush [PS4]

Det var en sorglig dag när Evolution Studios gick i graven efter de många problem som Driveclub (6/10) hade både vid och efter lansering. Trots detta hade teamet en gedigen historia fylld av bra arkadfokuserade racingspel, vilket är varför Codemasters snappade upp många av de som blev av med sina jobb.

Resultatet av detta finner vi nu i formen av Onrush – ett spel som har tydliga rötter i de populära Motorstorm-spelen, men som även har en del nya och fräscha idéer.

Vid första anblicken ser Onrush ut som typisk offroad-racing, men faktum är att placering och antal varv är totalt irrelevant. Här handlar det istället om lagspel och samarbete i de fyra olika grenarna som erbjuds.

Till exempel har vi Lockdown, vilket är en form av herre på täppan-tävling som utspelar sig i hisnande hastigheter. Det skapas en rörlig punkt på banan där du och dina lagmedlemmar ska försöka dominera med fler antal fordon än motståndarlaget. När du har hållit övertaget i några sekunder har du vunnit omgången. Detta skapar ju extremt spännande sekvenser där du dels försöker hålla positionen men även försöker tränga ut motståndarna ur cirkeln.

Vilken ring är rätt? Vilken ring är fel? Äh, det är bara att gasa.

Min personliga favorit är grenen som heter Switch, där alla börjar med den lättaste fordonsklassen och tre stycken markeringar. Varje gång du kvaddar ditt fordon blir du av med en markering och går samtidigt upp till ett större fordon, och detta pågår sedan tills ett lag har blivit av med alla sina markeringar.

Detta läge skapar många intressanta taktiska situationer, då det är en fördel att ha ett tyngre fordon för att kunna krascha dina motståndare. Men samtidigt måste du ju hushålla med dina markeringar för att se till att laget står som vinnare i slutet.

Alla fordon har sina egna specialförmågor, nästan lite på Overwatch-manér. Under loppets gång bygger du upp en mätare genom att använda din turboboost, och när du sedan aktiverar din förmåga kan det antingen vara något som hjälper laget eller ser till att demolera motståndet. En av bilarna kan till exempel fylla på lagkamraternas boostmätare, medan en annan kan skapa ett halt spår bakom fordonet som gör att motståndarna lätt kan slira ut i en bergvägg.

Onrush lyckas riktigt väl med de centrala punkterna, som till exempel körkänslan. Jag känner väldigt sällan att det är något annat än mina egna färdigheter som saknas när det går dåligt för egna laget, och det är oerhört viktigt när allting utspelar sig i så otroligt högt tempo. Detta förstärks sedan även av riktigt bra prestanda, då spelet i princip är låst vid 60 bildrutor per sekund. Det finns möjlighet att ställa in att upplösningen ska prioriteras istället för bildfrekvensen, men i ett så actionfyllt spel är det inte att föredra.

Att köra motorcykel bland fartblinda bilister är modigt. Eller korkat.

Med enbart fyra spellägen och tio banor kan utbudet se lite tunt ut, men med tanke på hur dynamiskt spelet är upplever jag att det finns gott om spelvärde ändå. Banorna är uppbyggda med flera olika körfält, och kan också köras baklänges, med olika väder och varierande tid på dagen. Det är inte omvälvande skillnader, men det skapar ändå en gnutta omväxling.

Blir du trött på att köra mot datorstyrt motstånd kan du även ta dig an andra spelare online, och det har fungerat riktigt bra under tiden jag har testat det. Det finns även planer på att introducera rankingläge online, då det finns en ruta för detta i menyn, men det är inte implementerat än i skrivande stund.

Onrush är ett spel som spritter av körglädje, action och spektakulära sekvenser på en nivå som jag inte riktigt förväntade mig. Innehållet är kanske lite sparsmakat om du bara vill spela offline, men det här är definitivt ett spel som jag kommer att återvända till med jämna mellanrum.