Recension: Omno [PS4]

Jag kommer aldrig att glömma de fantastiska upplevelser som jag har haft med spel som använder musik, tystnad och miljöer för att berätta en historia. De spel som inte förlitar sig på dialog för att föra berättelsen framåt skänker en speciell känsla till fantasin och får mig personligen att ta emot mer av budskapet på något vis.

Klassiker som flOw, Flower och Journey från thatgamecompany är lysande exempel på sådana upplevelser och nu har tyska spelstudion Inkyfox tagit sig an denna känsloladdade genre för att ge oss en liknande upplevelse. När jag skriver spelstudio, syftar detta till utvecklaren Jonas Manke som skapat spelet helt själv, men som är en del av studion.

I Omno ikläder jag mig rollen av en karismatisk varelse som är en ljusbringare. Karaktären har nämligen en stav som används för att interagera med andra varelser, aktivera magiska kvarlämningar som liknar runstenar samt manipulera delar av miljön som vi färdas genom. Vår lille hjälte vaknar upp i början av spelet, till synes utan minne av något. Efter att ha fått ta kontrollen över karaktären får jag några få, korta instruktioner om vad jag kan göra i spelet, sedan är det fritt fram för mig att börja utforska världen som jag har anlänt i.

Miljöerna är fantastiskt vackra i sin nästan minimalistiska design och jag erbjuds mängder av minnesvärda ögonblick under min tid i spelet, och varelserna som jag stöter på är vackra och väldesignade. En del av dem ger mig lite av den ljuskraft som jag behöver för att aktivera vissa portaler i nivåerna, och andra kan skjuta iväg mig för att nå platser högt upp. Det som är intressant är att det inte finns något i spelet som kan skada min karaktär. Detta känns som en frisk fläkt då det öppnar upp för en totalt stressfri upplevelse.

Staven som protagonisten bär med sig uppgraderas under resans gång och det dröjer inte länge förrän jag kan använda den som en snowboard och surfa nedför branta backar i hög hastighet. Journey-vibbarna infrias på en gång och jag kan inte låta bli utan att småle och njuta fullständigt när detta inträffar för första gången.

För att ta mig vidare till nästa nivå, behöver jag hitta tre ljuselement som finns utspridda i världen. När jag hittat dessa, möts jag ofta av ett pussel som jag behöver lösa för att låsa upp en portal till nästa värld. Men det finns mycket annat att upptäcka på varje bana och jag kan inte låta bli att slut spela förrän jag har upptäckt precis allt på varje nivå innan jag tar mig vidare. Omno väcker en upptäckarlust i mig som det var ett tag sedan jag kände av och jag finner en stor tillfredställelse i att hitta alla magiska böcker som i text spär på känslan i berättelsen.

Ibland tar spelet över kamerans position och låser den i några sekunder för att visa på något viktigt. Detta är såklart en smart tanke av utvecklaren, men jag upplever att funktionen stör mig emellanåt, speciellt när jag är mitt uppe i ett hopp där jag försöker styra min hjälte till en specifik plats.

På det stora hela är dock Omno en pärla i biblioteket av spel som lyckas förmedla starka känslor utan att yppa ett enda talat ord. Det gör sig bra bredvid thatgamecompanys titlar i den virtuella spelhyllan.