Recension: Of Bird and Cage [PS4]

Det finns i princip lika många sätt att applicera musikens känslor i spel som det finns musikgenrer att utforska. Antingen kan utvecklaren skänka oss det där magiska lilla extra som tar en speltitel till en helt ny nivå genom att hitta exakt rätt ljud och melodier till exakt rätt ställe. Andra titlar fokuserar helt på rytmen och låter spelaren knappa på sin kontroller för att klicka i exakt rätt tid.

Of Bird and Cage är på så sätt ett helt nytt sätt att inkludera musiken i en spelupplevelse. Faktum är att musiken på en del ställen är så väl implementerad att jag skulle vilja likna titeln vid en interaktiv heavy metal-musikal.

På pappret verkar ju detta vara en perfekt titel för mig som uppskattar de flesta metal-band, samtidigt som jag också hänförts flertalet gånger av berättelsedrivna spel såsom The Walking Dead och Life is Strange. Och Of Bird and Cage påminner lite om en musikalisk version av dessa upplevelser, men skillnaderna är också många och tyvärr av den sämre sorten.

Huvudpersonen som jag styr i detta äventyr heter Gitta och hon har ett plågsamt, trasigt liv både bakom sig och framför sig. För att klara av vardagen blandar hon friskt sprit, droger och musik. Detta innebär givetvis att hon alltid har ont om pengar och ständigt är skyldig någon typ pengar. Drogerna hon tar spelar en betydande roll i spelet då hon i sina abstinensattacker upplever en suddigt förvrängd, brinnande alternativ värld. Hon är därför hela tiden på jakt efter mer droger så att hon kan leva någorlunda normalt.

I äventyret som jag har fått ta del av är det meningen att jag ska hjälpa henne framåt, och förhoppningsvis ut på andra sidan där livet är lite bättre. Men det ska visa sig i princip omöjligt. Utvecklarna har nämligen avstått helt från att ge någorlunda tydliga tips på vad jag behöver göra i de olika nivåerna. Och eftersom allt i titeln utspelar sig i samklang med musiken, innebär det även att jag bara har en begränsad tid för att utföra det jag behöver i scenen.

Detta upplever jag som oerhört frustrerande, till och med meningslöst, eftersom jag dessutom uppmuntras att utforska nivåerna. Under första genomspelningen hann jag nog utforska ungefär hälften av varje scen, för att sedan belönas med ett misslyckande eftersom jag inte lyckats utföra de kritiska moment som jag behövde göra.

Grafiken och den visuella helhetskänslan andas PlayStation 3-kvalitet när det kommer till karaktärer och inomhusmiljöer, medan effekterna och vissa surrealistiska nivåer känns något modernare. Detta hade förmodligen kunnat gå att lösa genom att låta studion arbeta på titeln lite längre. Musiken och samspelet med händelserna är dock genialiskt implementerad. I sina bästa ögonblick skiner Of Bird and Cage verkligen i detta avseende, men skuggas snabbt av sin otydlighet och klumpigt implementerade pusselsegment.

Jag vill verkligen tycka så mycket bättre om det här spelet än vad jag gör, men den påklistrade tidspressen och den i princip totala avsaknaden av tydlighet i vad jag ska göra, drar ned betyget till en mycket lägre nivå än vad det egentligen kunde ha nått upp till.