Recension: Not a Hero [PS4]

Brittiska Roll7 är säkert bekanta för många som utvecklarna bakom de fantastiska skateboard-spelen i OlliOlli-serien. Från dessa spel är de största kännetecknen blixtsnabb action, precisa kontroller och en grundläggande, kvarhängande ”bara en gång till”-känsla.

I Not a Hero har utvecklarna bytt ut rullbrädan mot skjutvapen, politisk satir och en stor lila kanin, men kvar finns många av de element som gör deras tidigare verk så lysande.

Den stora lila kaninen jag nämnde är förstås Bunnylord, och han kommer från framtiden med ett dystert besked. Världen är på väg att gå under, och det enda sättet att rädda situationen är att se till att han blir vald till borgmästare. Med bara 21 dagar kvar till valdagen betyder det självklart att kampanjen måste bestå av tilltag som inte ens Donald Trump hade kunnat ta sig för.

Målet är att minska brottsligheten i staden, vilket förstås är ett steg åt rätt håll. Medlen du använder är dock mindre trevliga eftersom den primära interaktionen sker via skjutvapen, men Bunnylord är å andra sidan inte den mest sympatiska varelse jag har bekantat mig med. Han är dock övertygad om att väljarna kommer att älska honom om bara de tre största kriminella ledarna i staden möter ett tidigt slut.

När Bunnylord hälsar på hos väljarna går saker sällan speciellt bra.

Uppdragen i detta galna upplägg består av ett huvudmål som alltid måste uppnås, samt tre delmål som är valfria men som ger dig högre betyg på uppdraget. Högre betyg ger mer väljarstöd vilket spelar in i upplåsning av nya spelbara karaktärer. Alla karaktärer har olika styrkor och svagheter, vilket gör att du alltid kan hitta en kombattant som passar just din smak.

Det blixtrande tempot i spelets actionsekvenser gör att jag ganska snart kommer att tänka på Hotline Miami, fast med en sidovy istället för vyn ovanifrån. Många nivåer kommer att kräva en hel del omspelande innan du får koll på var alla fiender kommer ifrån och hur de ska hanteras på effektivast vis, och lyckligtvis är omstarterna nästan omedelbara. Nötandet känns ändå givande när du till slut klarar uppdraget, och jag upplevde sällan några frustrationer på den fronten.

Den där helikoptern kommer garanterat att rösta på motståndaren.

Not a Hero dryper av retrocharm på alla fronter, med allt från snygg pixelgrafik till ett smått fantastiskt soundtrack med tydliga influenser från chipmusik. Det skadar inte heller att spelet erbjuder en härligt mörk humor med den psykotiske Bunnylord i spetsen. Han lyckas alltid rättfärdiga dina massmord av fiender på ett något skadat vis när uppdraget summeras över en stor milkshake på favoritfiket.

Spelet har dock ett litet problem när det kommer till utvecklingen av svårighetsgraden. Jag upplevde att de första två tredjedelarna av spelet gick att blåsa igenom ganska omgående, men sedan sticker utmaningen iväg rejält. Det hade varit en bättre upplevelse om jag hade haft en jämn kurva genom hela spelet, för som det är nu känns det lite som att springa in i en vägg.

Med Not a Hero har Roll7 lyckats skapa ännu ett fantastiskt spel, även om det inte riktigt når upp till samma nivå som OlliOlli 2: Welcome to Olliwood (9/10). Det finns massor av omspelningsvärde för dig som är perfektionist och vill klara alla delmål, och det är sannerligen ingen enkel uppgift. En sak är i alla fall säker. Min röst går utan tvivel till Bunnylord.