Recension: NBA 2K20 [PS4]

När jag var tonåring hände det att jag och en kompis brukade sticka till en basketplan belägen på en bakgård nära där han bodde. Ingen av oss var någon Michael Jordan direkt, men vi tyckte det var kul att kasta lite boll och prata medan solen långsamt gick ner vid horisonten. Jag minns att jag tyckte det var relativt lätt att göra mål, men fruktansvärt svårt att dribbla ordentligt. Jag hade helt enkelt inte särskilt bra bollkontroll.

När jag tog på mig att recensera NBA 2K20 kändes det som en liten tillbakablick till de där kvällarna under mina tonår. Jag skäms inte för att säga att min erfarenhet av serien är ytterst sparsmakad, men basket som sport fascinerar mig mer än exempelvis fotboll eller hockey som känns mycket mer spritt i det svenska sportintresset, och därför blev jag lockad att ge mig an den här recensionen. Se det som en oinfluerad text från en nykomling som är intresserad av konceptet basket i spelformat.

Att spela NBA 2K20 är till en början väldigt överväldigande för mig. Menyerna är fyllda med meddelanden om medlemskap, livesändningar, tävlingar, spellägen och föremål jag kan låsa upp eller köpa till mitt lag. Jag kan väldigt få av de nutida proffsen inom sporten och funderar därför lite förnöjt om var jag kan rekrytera Kareem-Abdul Jabbar, Michael Jordan eller Magic Johnson någonstans. Efter att ha rekryterat ett gäng till synes stabila spelare beslutar jag mig för att testa både deras och min skicklighet i en simpel 3 mot 3 match mot datorn där försten till en viss poäng vinner.

Att kontrollera grabbarna (eller tjejerna) på planen är inte helt lätt men efter en stunds spelande och med spelarnas glada tillrop till hjälp börjar jag få in lite teknik, framförallt i målgörandet. Precis som i verkligheten är dock dribblandet inte min starka sida, och kontrollupplägget där höger styrspak agerar spelarens händer kräver en hel del träning. Att utvecklarna har lagt så mycket fokus på just högerspaken tycker jag är ett intressant upplägg som osökt får mig att tänka på slagsmålsspel där du behöver öva in spakrörelser (och knappkombinationer) för att göra de mest avancerad manövrerna. Kanske hade inlärningskurvan för det hela kunnat vara lite mildare.

Att göra mål är tillfredsställande, framförallt när jag på något vis har lyckats dribbla fram bollen till motståndarnas korg och får till ett korghäng à la Space Jam. När jag utökar antalet spelare på plan blir detta dock lite svårare och jag känner behovet av att besöka träningsplanen lite oftare för att öva på tekniken. Vill man ta spelet vidare ännu ett steg kan man ge sig an karriärläget där en handling fokuserad kring en egenskapad karaktär spelas ut. Jag vågade mig inte på möjligheten att via en app basera min spelares utseende på mig själv utan skapade istället en karaktär med det svenniga namnet Sven-Egil Egilsson som representant för mitt spel.

NBA 2K20 känns rätt på många vis och jag tycker att själva spelandet är kul, men kanske har utvecklarnas intresse för mer och mer innehåll i varje nytt spel i NBA-serien gjort att den har snurrat in sig i sig själv och tagit fokus från speltillgängligheten. För mig är det en brant backe att bestiga om jag vill uppleva spelet som det antagligen är tänkt att upplevas, och mängden finjusteringar och alternativ som inte riktigt förklaras distraherar mig på vägen. Hade jag varit en erfaren spelare av NBA som serie så hade det hela antagligen varit betydligt lättare, men i form av nybörjare är det lite som att famla i mörkret.