Recension: NBA 2K18 [PS4]

Sportspel har i många år jagat paritet med den presentation vi är vana vid under en TV-sändning, och få har lyckats fånga det lika bra som NBA 2K-serien. Med en grafisk skärpa som ur ögonvrån ibland kan förväxlas med en riktig basketmatch och genrens bästa kommentatorteam har andra spel haft svårt att hävda sig i jämförelse.

I de flesta fall behövs det dock lite konkurrens för att frambringa utveckling och nyskapande kreativitet, och här börjar det märkas att NBA 2K18 skulle må bra av en tydlig utmanare.

Precis som tidigare år finns det en berättelsekomponent inkluderad i karriärläget, men upplägget är en aning annorlunda. Du iklär dig rollen som DJ, en basketspelare som var lovande under skoltiden, men som valde att satsa på musikkarriären istället. Han får dock tillbaka suget efter ett tag och väljer att delta i en amatörturnering, där det förstås råkar finnas en talangscout. Det hela resulterar i en inbjudan till träningsläger och sedermera ett rookiekontrakt, och din resa genom NBA är härmed startad.

Du får 100 spänn om du luktar mig i armhålan!

Här börjar det dock ta några nya vägar, eftersom hela spelläget sedan utspelar sig i en relativt öppen spelvärld. Du kan vandra mellan gymmet, lokala tillbehörsbutiken för kosmetiska uppgraderingar och diverse basketplaner där du kan köa upp för att spela mot andra spelare online. Det är till att börja med en riktigt trevlig idé, men förvandlas snabbt till lite väl mycket transportsträcka mellan de punkter du vill nå. Det hela skulle kunna undvikas genom att ge möjligheten att välja din destination i en meny också, men detta lyser med sin frånvaro.

Huvudmålet i detta läge är att uppgradera din karaktär genom erfarenhet i matcher och genom träning, och det är ett ganska monumentalt uppdrag att gå från startnivån till att få 99 i övergripande statistik. Tyvärr är detta kopplat till spelets riktigt stora minus, nämligen de ganska aggressiva mikrotransaktionerna. Både uppgradering av din karaktär och inköp av kosmetiska prylar använder exakt samma virtuella valuta, och även om det inte finns en direkt uppmaning att köpa valutan med riktiga pengar, känns det mer eller mindre ett krav för att göra någorlunda framsteg.

Spelet är i övrigt riktigt väldesignat, precis som tidigare iterationer under denna konsolgeneration. Det är fortfarande en aning utmanande att lära sig om du inte är bekant med sporten, men det är ändå väldigt underhållande att spela och givande när du väl börjar utveckla dina färdigheter. Här hjälper träningarna i karriärläget till en del, då du får möjlighet att träna på specifika matchsituationer och därigenom får en större förståelse för hur det hänger ihop med helheten.

När LeBron James inte skäller ut en viss president via Twitter brukar han även spela basket.

En uppfriskande nyhet är att kommentatorteamet nu har utökats med nya röster, och däribland finner vi ESPN-analytikern Doris Burke. Hon har tidigare varit en del av serien i form av intervjuare nere vid planen, men nu har hon tagit plats i kommentatorsbåset också, vilket är en välkommen förändring. Detta betyder att kommentatorerna är så pass många nu att de roteras ut från match till match, vilket förhöjer TV-sändningskänslan.

Några av mina favoritsekvenser dyker dock upp i uppsnacket inför varje match, när vi får höra analyser från Shaquille O’Neal, Ernie Johnson och Kenny Smith. Dessa varierar från otroligt underhållande, till rent ut sagt märkliga, och det verkar som att någon bara har satt dem i ett rum och bett dem att improvisera. Det träffar dock rätt ganska ofta, och Shaq är ju fantastisk på sitt charmigt nonchalanta vis.

NBA 2K18 bjuder inte på några omvälvande nyheter som förändrar serien på det spelmässiga planet, men det börjar bli oroväckande mycket fokus på den virtuella valutan i spelet. Upplägget börjar mer och mer likna det vi ser i mobilspel, och det är inte på några sätt acceptabelt i ett fullprisspel. Det är ju förstås frivilligt om du vill köpa denna valuta för riktiga pengar, men när balanseringen känns som en lång uppförsbacke börjar jag undra vad utvecklarna tänker på. Å andra sidan beslöt de sig även att ha Kyrie Irving på omslaget, och han har sagt att han vet att Jorden är platt. Förhoppningsvis får vi se en annan riktning för nästa års spel.