Recension: MXGP 2019 [PS4]

För två år sedan utmanade jag mig själv genom att ta mig an en motocrossimulator; MXGP3 (5/10). Det visade sig inte alls vara min kopp te, men när 2019 års version släpps måste jag ju såklart prova igen.

När jag startar upp MXGP 2019 känner jag igen mig direkt. Ett nästan överambitiöst upplägg möter mig igen och jag har till en början till och med svårt att ens välja vilken motorcykel som jag vill köra. Svensken i mig bestämmer och det blir därför en Husqvarna, och jag slänger mig ut i de gyttjiga spåren för att se om jag kan märka några förändringar från upplevelsen 2017.

Startskottet går och i vanlig ordning får jag rejält med gyttja i ansiktet, men jag torkar rent glasögonen genom att trycka ned pekplattan på min DualShock 4. Sedan går det precis som jag förväntat mig. Felet består såklart i att jag försöker spela Burnout Paradise (10/10) när jag egentligen måste spela Gran Turismo istället.

Efter några misslyckanden och flertalet avåkningar med tillhörande ragdoll-effekt på min karaktär lär jag mig dock att ta det lugnt. Nötandet och inlärningen av banornas upplägg startar och till slut lyckas jag placera mig relativt bra i de första loppen. Men precis som i föregångaren, känner jag att spelet tappar mig redan efter någon timme och jag trivs inte alls med upplevelsen. Därför lämnar jag karriärläget och testar det, för året, helt nya upplägget ”The Playground”.

Burnout-barnet i mig vaknar till liv och jag ser framför mig en öppen värld där jag kan hoppa, göra stunt och öva mig på mina motocrossfärdigheter. Tyvärr är även denna variant av spelet något av en besvikelse. Området som jag får busa omkring i är kraftigt begränsat av en röd barriär, och om jag råkar åka för nära den stannar spelet och jag återställs till en ny startposition.

Det som kunde ha varit en fantastiskt roande upplevelse på två hjul, tar tyvärr tvärstopp i en tidsbegränsad tävling där jag ska åka igenom cirklar för att följa en bana och komma i mål under en viss tid. I mitten av utmaningen missar jag ett gupp, trillar av cykeln och får en omstart. Jag blir dock placerad med näsan i motsatt riktning och när jag upptäcker att jag kör åt fel håll, stänger jag av spelet.

MXGP 2019 har säkert något som tilltalar motocrossfantasten som älskar smuts och gyttja innanför kläderna, men för mig som tycker om konsol-spel träffar det fel gång på gång. Istället för glädje finner jag desperation, istället för upptäckarlust upplever jag tristess.

Jag önskar att jag kunde rekommendera det här spelet till någon annan än dig som följer sporten slaviskt via TV och media på internet. Men jag kan helt enkelt inte.