Recension: Morkull Ragast’s Rage [PS5]

Efter att ha spelat igenom flertalet Metroidvania-spel på sistone och formligen stormtrivts i formatet, var jag sugen på mer. När recensionskoden till Morkull Ragast’s Rage dök upp i redaktionen kastade jag mig därför på det, då det såg ut som ett lovande spel i genren.

Morkull är dödens och mörkrets gud och har enligt utvecklarna också den underhållande förmågan att bryta den fjärde väggen. Han är nämligen fullt medveten om att han är fast i spelet som jag spelar och behöver min hjälp för att bryta sig ur spelet för att straffa utvecklarna som har låst in honom i Ragast.

Ragast är riket som han är herre över och jag sätter omedelbart igång med att försöka rädda Morkull genom att utforska områdena. Likt andra titlar i genren målas kartan upp för mig ju mer jag utforskar världen, och självklart finns det områden som jag inte kommer åt förrän senare i spelet då jag låst upp vissa förmågor.

Så långt är allt frid och fröjd. Jag roas en aning av Morkulls mörka humor, men inom kort ska denna överskuggas av något mycket värre, nämligen spelets mekaniker. Om du är van vid välpolerade och välprogrammerade titlar, vet du hur skönt det är att ha en responsiv styrning av din karaktär. Något sådant får du tyvärr inte här, utan istället en såsig, nästan trög känsla. Det är dock inget som förstör spelupplevelsen på det stora hela, men det känns hela tiden lite fel.

Grafiken ska vara handritad, och visst har den charm, åtminstone om du tittar på bilderna som finns för spelet. Men när det kommer till animeringen, känns den lite för avskalad för min smak. Attackanimationerna känns som från spelen jag spelade i min ungdom, med ett fåtal bildrutor använda för varje slag.

När det kommer till ljudbilden, känns den oinspirerad och platt. Musiken är så pass tråkig att jag nu när jag skriver ned mina tankar inte ens kommer ihåg att jag har hört den. Ljudeffekterna är även de generiska och tråkiga vilket gör att de inte tillför något alls till helhetsupplevelsen.

Jag hade kunnat köpa allt det där och spela igenom spelet för att bli klar med det och lägga allt till handlingarna. Men på grund av vissa designval blir jag så pass motarbetad på vissa ställen att jag fullständigt tappar lusten att spela. I spelets början finns till exempel en passage när jag måste hoppa uppåt på väggarna för att nå dit jag ska, och självklart sitter det taggar på väggarna som jag måste akta mig för. Men istället för att bara ge min karaktär skada när jag är halvvägs upp och råkar nudda en tagg, får han skada samt flyttas tillbaka till början av rummet.

Sådana här saker finns i hela spelet och de driver mig fullständigt vansinnig i slutänden, vilket gör att jag till slut inte vill spela längre. Det är inte för att jag är en dålig spelare, utan för att lusten att spela liksom kramas ur mig ju längre jag spelar och det känns kontraproduktivt för något som ska vara underhållande. Som det är nu låter jag Morkull stanna kvar i sitt fängelse för evigt, eller åtminstone tills utvecklarna har filat rejält på designbeslut och spelmekaniker.