Recension: Moonfall Ultimate [PS4]

Sidoscrollande slagsmålsspel var något jag uppskattade under barndomen, där en av favoritsysselsättningarna var att klå upp elaka punkare i klassiskern Double Dragon. Det var länge sedan jag spelade något nytt i genren, men detta har ändrats nu när knytnävar byts ut mot riddarsvärd i Moonfall Ultimate.

Terra Nihill är en värld där harmoni har existerat i tusentals år, och kungariket Empire har lyckats bibehålla fred och frihet för all befolkning. Under tiden då Lorand III var kung, lyckades hans mannar komma åt kraftkällan Lunarium, som de använde till vapen och rustningar. Tyvärr avlider kungen och riket invaderas av den ondskefulla sekten Savages, som driver ut de kvarstående människorna från sina hem. En rebellstyrka bildas för att återta kungariket och skapa fred åter igen.

Innan spelet börjar får jag välja mellan tre olika soldatklasser med särskilda egenskaper. Vanguard är en närstridskämpe, Elemtalists magier är praktiska för långdistansattacker och lönnmördaren Shadow kan använda smygattacker. Personligen gillar jag riddaren mest eftersom hans attacker är starkast, även om jag inte märker någon större skillnad på karaktärerna i närstrider.

Glöm inte bort att använda handsprit efter besöket i de äckliga kloakerna.

Rebellstyrkans läger är en frizon mellan banorna och här ger mitt befäl mig uppdrag för att bryta ned Savages, en del i taget. Men uppgifterna har ingen större betydelse då de mest handlar om att delta i strider mot argsinta monster. Det finns ingen stor variation av fiender och jag blir lätt uttråkad av det enformiga motståndet.

Kontrollen är bökig och min hjälte känns alldeles för långsam att röra sig framåt med. En analog spak istället för styrkors i ett tvådimensionellt slagsmålsspel är helt malplacerat. Ett annat irritationsmoment är att fienderna är mycket snabbare än min hjälte, vilket resulterar i att de hinner slå minst två gånger efter varje slag som min hjälte utdelat. Det är dessutom det svårt att träffa monstren, något som gör att striderna känns besvärliga.

Jag kan även använda specialattacker efter att ha låst upp dem i uppgraderingsmenyn. Rollspelsmomentet där min hjälte stiger upp i nivå lyfter spelet, men eftersom jag inte kan se de intjänade erfarenhetspoängen blir upplevelsen en smula förvirrande. Attackerna kostar mana och även om återhämtningstiden är snabb, reagerar inte min karaktär alltid när jag vill använda en specialattack igen.

Tre mot en? Men det är ju fuskigt!

Berättelsen har olyckligtvis ingen betydelsefull roll och personligen saknar jag mellansekvenser som hade kunnat förmedla en tyngre story. De trista miljöerna med enformiga områden av skeletthyddor, brungult träskvatten och dåliga detaljer ger spelet ett unket uttryck överlag.

Det går att spela två spelare samtidigt lokalt, men jag spelade Moonfall Ultimate ensam och det blev inte mycket till utmaning förutom en kolossalt klumpig kontroll. Jag gillar idén att lägga till fantasy, riddare och troll i ett klassiskt, sidoscrollande slagsmålsspel men tyvärr blir slutresultatet för mig inte mer än en mindre axelryckning.