Recension: MLB The Show 23 [PS4, PS5]
Genom åren har vi importerat väldigt många kulturella element från USA, men en sak som aldrig riktigt har fått fotfäste i Sverige är baseboll. Vi har istället nöjt oss med den betydligt mer avslappnade varianten brännboll, även om det är osannolikt att detta skulle kunna bli en TV-sport. Jag har själv varit skeptisk till baseboll väldigt länge, men rycktes med i uppståndelsen när Philadelphia Phillies skrällde sig hela vägen till finalen förra säsongen. Jag började se tjusningen med sporten, åtminstone när slutspelet drar igång.
Därför är det ju inte mer än rätt att jag även ger mig på den digitala varianten av idrotten som kallas för USA:s tidsfördriv. Det visar sig dock vara en ganska omfattande utmaning.
I likhet med andra stora sportspel är huvudmenyn en tsunami av diverse olika spellägen och olika vis att uppleva sporten. Allt från enstaka träningsmatcher till att skapa en egen spelare som du följer genom karriären finns på menyn, och det går verkligen att gräva ner sig i statistik och detaljer om det är detta du vill ha från din sportupplevelse. Det kan se lite skräckinjagande ut om du, liksom jag, inte är helt familjär med termer och förkortningar, men förutsatt att du inte ställer svårighetsgraden alltför högt går det bra att mjukstarta med att bara få en känsla för spelet.
Just inställningarna för svårighetsgraden är ganska smart upplagda, eftersom det går att ställa olika nivåer för olika delar av spelet. Om du känner att du har stenkoll på kastmekaniken men har väldigt svårt för att träffa bollen när det är din tur att slå, kan du enkelt justera detta så att du får en jämnare upplevelse. Det går även att ställa in en dynamisk svårighetsgrad som justeras automatiskt baserat på hur du har spelar just nu. Om du är inne i en svacka på kastpositionen kommer mätaren att gå ner successivt tills du har börjat vända på trenden, vilket då gör att mätaren börjar röra sig upp igen.
Efter några matcher under bältet börjar jag känna det där som har hållit mig borta från sporten på TV, nämligen att matcherna är väldigt långa och har sektioner där väldigt lite händer. När båda kastarna är i högform och ingen får träff på bollen skapas det ganska sega ställningskamper, vilket drar ner underhållningsvärdet en hel del.
Därför blev jag lycklig när jag testade spelläget som heter March to October. Här får du välja ett lag som du ska försöka ta till mästerskapsseger under en säsong, men med skruven att du inte spelar alla 162 (!!) grundseriematcher. Du får istället spela de viktigaste ögonblicken i en majoritet av matcherna, vilket oftast handlar om tre eller fyra innings i slutet av matchen. Du får ofta speciella kriterier att uppnå under respektive match, som att vända ett underläge eller se till att en specifik spelare presterar bra. Jag fastnade omedelbart för detta läge, då det låter mig göra de bitar av baseboll som jag gillar och på ett mycket mer fokuserat vis.
Som en nybörjare är MLB The Show 23 ibland lite svårt att sätta sig in i. De olika typerna av kast är så inarbetade begrepp för de inbitna fansen att det inte riktigt finns någon förklaring på vad som skiljer dem, taktiska för- och nackdelar och kontext för när man ska använda dem. På samma vis är det svårt som slagman att läsa vad det är för typ av kast som används mot mig, för att kunna avgöra tajming och placering. Jag känner ibland att det hänger på en lite för stor gnutta tur på de svårighetsgrader som jag vill spela på. Om jag sänker svårigheten för mycket slår det snabbt över till att jag knackar iväg homerun på homerun, vilket inte heller är kul i längden. Det är möjligt att det finns ytterligare inlärningsfunktioner i spelet, men dessa har jag i så fall missat bland den uppsjö av menyer som finns att navigera.
Om du är en fan av sporten är du troligtvis redan ombord på detta spel som verkligen skildrar baseboll på ett imponerande detaljerat vis. Är du istället en nyfiken nybörjare som står och tittar in genom portarna till de gigantiska arenorna kan det vara en tuff uppförsbacke att korsa tröskeln, men om du har tålamod nog att lära dig genom repetition och misstag är det i många fall väldigt givande i slutänden.