Recension: Mighty Goose [PS4]

De som har hängt en del på nätet sen spelstudion House House släppte sin underground hit Untitled Goose Game (9/10) 2019 har kanske lagt märke till att gäss som djur har blivit något av ett internetfenomen. Hur mycket utvecklarna av spelet Mighty Goose har inspirerats av denna våg är oklart, men det är som en tungt beväpnad gås jag tar mig an uppgiften i detta actionäventyr. Gåsen som bara går under namnet Mighty Goose är något av djurvärldens Rambo, och det är med gälla kvackanden som han ger sig in i stridens hetta.

Vid ett tillfälle under min genomspelning låser jag upp en trofé med titeln ”Peace was never an option”, eller ”Fred var aldrig ett val” som det så fint heter på svenska. Det är inte bara en blinkning till ett av de kändare gås-memen på nätet (med gåsen från just Untitled Goose Game) utan även en träffande beskrivning av spelet i sig självt. Sidscrollande skjutspel brukar vara synonyma med totalt kaos, projektiler som kommer från alla håll och kanter samt mängder av fiender i varierande storlekar. Så är det även här.

Mighty Goose och hans vänner påminner på många sätt om den kända Nintendo-karaktären Star Fox och hans gäng, fast i en värld som osar krut och den gamla arkadklassikern Metal Slug. Det är positivt menat och jag uppskattar humorn som uppstår när man tar en helt vanlig gås och klämmer in den i allt från stora robotar, pansarvagnar och små bombplan. Gåsen kan nyttja en blygsam arsenal med olika vapen, men kan även ta med sig en av sina kamrater till varje nivå som backup. Dessa bidrar kanske inte jättemycket i stridandet, men de drar ett litet strå till stacken genom att kasta över ammunition eller avfyra några skott då och då.

Som väntat i den här genren är handling inte något som spelar någon större roll, men humorn fungerar som en röd tråd genom den, oavsett om jag bara ska rensa en rymdstation från huvudskurkens hantlangare eller rädda en kanin som har supit ner sig på morotsjuice. Ljudbilden hjälper till att stärka humorn och trots att varje karaktärs röst bara är rappakalja så låter de som djuren de faktiskt är. Att få höra en massa ”blipp-bloppande” som är modifierat för att låta som t.ex. en gris är skrattretande. Även ljudspåren, komponerade av Dominic Ninmark, håller hög kvalitet och det är lätt att hålla takten med spelets hetsiga tempo när jag har lika härligt fartfylld musik i öronen.

Att ta sig fram genom spelets olika nivåer är intensivt på ett bra sätt. De är lagom långa och har ett väl avvägt antal startpunkter där jag får börja på ny kula när jag biter i gräset. Motståndarna varierar inte supermycket i exempelvis design eller attackmönster, men eftersom de kommer i olika konstellationer gör de ändå jobbet med att hålla mig sysselsatt. Utöver tidigare nämnda hjälpmedel kan jag som gåsen även byta en del färdigheter för att ytterligare variera vad som utspelar sig på skärmen.

Spelet bygger på många väl beprövade knep och kommer kanske inte med så mycket nytt, men med Mighty Goose har utvecklarna Blastmode och MP2 Games lyckats göra ett spel som inte bara är väldigt vackert att kolla på utan även bjuder in till ett engagerat spelande. Det är underhållande rakt igenom, snyggt paketerat och lyckas kombinera humor med ett enkelt och effektivt upplägg.