Recension: Metaphor: ReFantazio [PS5, PS4]

Metaphor: ReFantazio är ett japanskt fantasyrollspel utvecklat av studion som bland annat ligger bakom Persona 5 (10/10). Om du är familjär med Persona-serien så kommer du att känna igen dig här, även om det självklart är en unik upplevelse med en hel del innovationer och nytänkande. Det är dock oundvikligt att undvika att jämföra dem då spelets grundloop är väldigt lik Personas.

Berättelsen cirkulerar kring riket Euchronia, där ett maktvakuum har uppstått efter att kungen har blivit dödad, och en kamp om tronen är oundviklig. Spelets protagonist har en relation till kungafamiljen sedan tidigare och dras in i intrigerna. Det är en brutal värld där mystiska människor är en nästintill övermäktig och mystisk fiende och där kyrkans, svärdets och magins inflytande är starka.

Spelvärlden är både nyskapande och spännande, och det finns tydliga genomgående teman som samhällsklyftor, rasism och förlust som genomsyrar hela upplevelsen. Människor skildras som groteska monster som kan ha tentakler, flera huvuden och tungor med tänder längs kanterna, och det påminner mig lite om titanerna i Attack on Titan, men mer skruvat. Det mest innovativa greppet är att huvudpersonen har en fantasybok som beskriver en utopi med höga byggnader av stål och glas, en värld med enat folk och utan magi och där ledarna väljs av folket. Det känns både kul och spännande att höra karaktärer från traditionell fantasy prata om och se upp till en värld som påminner om vår.

Spelets grundmekaniker är väldigt snarlika de som du finner i Persona-spelen. Du bygger relationer med olika personer i din närhet som representerar olika personligheter, eller arketyper som dessutom låser upp yrken som du kan välja när du äventyrar. Några exempel är den lilla flickan som representerar helare och vaktchefen som står för befälhavarrollen. Förutom att bygga relationer så kan du odla saker, läsa böcker, bygga upp dina kungliga egenskaper som tolerans, fantasi, mod, vältalighet och visdom, laga mat, eller varför inte tvätta eller städa för att permanent öka ditt liv eller manapoäng? Självklart finns det dessutom både större och mindre grottor med både huvuduppdrag och sidosysslor.

Stridssystemet är turordningsbaserat och har kanske inte helt oväntat snygga, stiliserade menyer som har blivit Studio Zeros signum. Bortsett från att alla i din grupp fritt kan välja yrken utifrån de du låst upp så påminner det mycket om studions tidigare spel. Beroende på vilken klass du har gör du stick, hugg eller krosskada och det finns en mängd olika element av magier, och lyckas du pricka en svaghet eller landa en kritisk träff får du en extrarunda. Systemet tillåter en stor mängd optimeringar kring vilka klasser och förmågor du behöver i de olika grottorna och gillar du förberedelser i menyer så finns det mycket att hämta här.

En sak jag stör mig på är dock hur svårt det är att få tillbaka manapoäng. Det finns dyra föremål och några enstaka färdigheter som kan ge dig mana och tyvärr så tvingas jag hushålla för att det ska finnas mana när jag når bossen så att jag i stort sett beror på standardattacker där det är möjligt. Persona 5 hade samma problem, men det ändrade de i Persona 5 Royal, vilket gör mig lite förbryllad att de gått tillbaka dit.

En annan sak som drar ned betyget något för mig är att trots ett på ytan väldigt diversifierat karaktärsgalleri så känns figurerna ändå lite stela och opersonliga. Där Persona glänst med karaktärer som formligen bubblar av personlighet så bjuder Metaphor på oväntat endimensionella huvudpersoner. Dock är jag extremt nitisk när jag skriver detta och det är fortfarande bara en tämligen tunn repa i en annars glänsande lack. Pluspoäng delas dock ut för att det finns en rödhårig, alvliknande, spinkig kvinnlig riddare som heter Hulkenberg, och det får mig att fnissa varje gång.

Metaphor: ReFantazio är ett på de flesta sätt ett otroligt rollspel med episk berättelse, storslagna strider och en angelägen och spännande berättelse i en mystisk värld. Det har det lilla extra som får det att segla upp som ett av årets hetaste rollspel i min bok. Jag har haft svårt att slita mig från spelet och även om troféjägaren i mig saknar att inte ha en guide med optimerade aktiviteter på dagarna så känner jag också en frihetskänsla att försöka hitta ett sätt att maximera relationer och egenskaper på egen hand.