Recension: MegaTagmension Blanc + Neptune VS Zombies [Vita]

Jag har hunnit få en hel del spel i serien om Hyperdimensionen under bältet under min någorlunda korta karriär på PSbloggen. Jag har fått träffa CPU-gudinnorna i nyutgåvor av tidigare klassiker,  varit med och producerat sliskig musik och upplevt tjejernas förvandling till actionstinna hjältinnor. Jag har upplevt det mesta tillsammans med Vert, Noire, Blanc och Neptune, och det är jag glad för, men efter att ha spelat igenom zombieversionen av Hyperdimension Neptunia U: Action Unleashed (7/10), är jag måttligt road.

Återigen försöker utvecklarna Tamsoft och Compile Heart vandra utanför den succéfyllda stigen där så många japanska rollspel vandrat. Återigen får jag släppa loss kraften från de överväldiga gudinnorna mot hundratals monster samtidigt. Mängder av småmonster krossas med träsvärd, automatkarbiner och spjut i den eviga strävan att hitta slutbossen och tjäna erfarenhetspoäng. Jag försöker återigen erövra tronen via musou-genren där kvantitet överträffar kvalitet.

Det har hänt igen, tro det om du vill, världens undergång är nära! Min hjältinna Blanc får reda på att Gamicademi, skolan som har utbildat otaliga CPU, hotas av nedläggning och det enda sättet att rädda institutet, är att spela in en riktig höjdarfilm. Med zombier.

Ganska snart hotas framgången av två starka faktorer; dels har inte filmklubben som spelar in zombierullen godkänts som en officiell studiecirkel, och som om inte det vore nog visar det sig dessutom att skolan faktiskt invaderas av zombier på riktigt. Som tur är har Blanc sina vänner i närheten och det tar inte lång tid innan gruppen av gudinnor är på zombiejakt.

Underskatta aldrig teddybjörnens kraft!

Liksom i föregångaren Action Unleashed, utspelar sig striderna i ett rejält actionbetonat gränssnitt där fokus ligger på attackkombinationer och att förutspå fiendernas nästa attacker. Till en början är det barnsligt enkelt, men efter en liten stund framträder dock spelets första boss och då får jag slita ordentligt för att inte förlora på en gång.

MegaTagmension Blanc + Neptune VS Zombies erbjuder en hel del intressanta attacker och kombinationsförmågor som inkluderar de olika gudinnorna men tyvärr finner jag mig ganska snart överrumplad av möjligheter. Jag kan självklart förvandla min karaktär till en i det närmaste oövervinnlig, pansarbeklädd superrobot, men det finns även möjlighet att göra specialattacker med hjältinnan som jag har med mig på slagfältet. Förutom dessa superattacker kan jag hacka, slå, hoppa, slå fiender upp i luften, utföra luftattacker, kalla in specialhjälp och använda föremål.

Allt går i en rasande takt men vad spelet snabbt glömmer bort är att jag är en människa. Jag har svårt att ta åt mig all information på en gång och faller snart tillbaka till lättjan att hamra på fyrkant och variera ibland med ett eller två tryck på triangel för att landa kraftattacker på fienden. Tyvärr räcker det mer än väl att koppla bort hjärnan, ända tills de riktigt stora bossarna äntrar scenen. Då gäller det att vara kreativ eller dö.

Desperat försöker jag få upp menyn för att plugga på kontrollschemat igen men det verkar helt omöjligt. När jag pausar spelet för att utforska inställningarna, upptäcker jag till min fasa att fienderna inte har avstannat – pausen är tydligen endast till för mig som spelare, kampen fortsätter utan min hjälp där bakom menyerna!

Förutom svårigheten i att lära mig alla kombinationer och inställningar är nivåernas utformning är under all kritik. Jag tillbringar flera timmar med att slå ihjäl liknande zombier i exakt samma nivåer som jag spelat innan. Det finns en fullständig avsaknad av inspiration i upplägget och när jag återvänder gång efter gång upptäcker jag snart att jag har börjat sucka högt.

…om Billy Idol fick rollen som skurk i Neptuniaserien…

Efter ett antal timmars nötande, har inte spelet belönat mig med möjligheten att uppgradera vapen eller utrustning heller. Jag ser att det finns ett system som möjliggör skapandet av ny utrustning, men förstår inte hur jag ska använda det. Jag ser inte heller något incitament till att dyka djupare i det heller eftersom det hittills räcker med att öka nivåerna på mina hjältinnor för att kunna ge fienderna ordentligt med stryk.

Berättelsen är även den oinspirerad och tunn, även om Hyperdimension-serien kanske inte är känd för något vidare djup. Jag finner mig väldigt snabbt ointresserad av vad som händer i samtalen mellan karaktärerna, och faktum är att jag de senare spelomgångarna har suttit och hamrat på X för att slippa läsa vad som händer. Serien har tidigare kunnat bjuda på så mycket paradoxer och lustiga skämt att det varit ett nöje att läsa men här känns det bara tråkigt.

Om du är en riktigt inbiten fantast av Hyperdimension Neptunia-spelen, antar jag att detta spelet kan vara något för dig, även om risken är överhängande att även du blir besviken. Om du inte har spelat spelen tidigare och är nyfiken på serien, ber jag dig dock att ta en rejäl omväg undan detta. Titta istället på någon av nyutgåvorna av originalspelen, de kan ge dig en betydligt bättre start!