Recension: Marvel’s Spider-Man 2 [PS5]

Det finns en handfull utvecklingsstudior som har talang för att krama ur det där lilla extra från hårdvaran de programmerar för. Lite som om de har någon fuskkod som förskjuter gränserna för vad som borde vara möjligt. Naughty Dog har flera gånger visat dessa färdigheter, men under PlayStation 5-generationen har Insomniac Games varit en ledande kraft på denna front.

Nu när vi är nästan tre år in i PS5-livscykeln är det dags att se vad teamet har lyckats åstadkomma i deras efterlängtade uppföljare till Marvel’s Spider-Man (10/10) och Marvel’s Spider-Man: Miles Morales (9/10). I synnerhet nu när Insomniac har lämnat PS4:an bakom sig och fokuserat enbart på nuvarande hårdvarugeneration.

Nu kanske det låter som att jag enbart är intresserad av det tekniska, men så är inte alls fallet. Faktum är att jag tycker att berättelserna i dessa två Insomniac-spel är överlag mer intressanta än många av de filmer som Marvel har skapat på senare år. I Marvel’s Spider-Man 2 sammanfogas berättelserna från de två tidigare spelen och New York har därför dubbelt skydd från illvilliga kriminella element i form av både Peter Parker och Miles Morales. Det ska dock visa sig att det kommer att behövas med de prövningar som väntar på horisonten.

Kraven the Hunter har nämligen fäst blicken mot New York i hopp om att kunna finna jaktmarker som är utmanande nog att matcha hans färdigheter, och det skapar en väldig massa oreda för våra båda Spindelmän. För att Kraven ska kunna utföra sin planerade jakt börjar han först med att sätta en hel drös med bovar på fri fot, däribland Mister Negative från första spelet. Detta försätter ju ganska snabbt Miles i obalans med tanke på deras historia. Samtidigt har Peter sina problem när han får sin närkontakt med en viss symbiotisk livsform från rymden, men hur detta uppstår kommer jag låta vara osagt.

Både Miles och Peter har alltså externa och interna kamper att utkämpa i denna berättelse, och det är skildringen av detta som gör Spider-Man 2 till det starkaste spelet i serien. Det finns en väldigt skicklig fingertoppskänsla applicerad här för att känna av när de stora, bombastiska actionsekvenserna har gjort sitt och när spelaren behöver en paus. Då varvas det in ganska känslomässiga dialogsekvenser för att ge perspektiv till vad Miles eller Peter går igenom, och det känns heller inte påklistrat eller krystat. Det hela ger en välbehövlig dynamik i berättelseförloppet som jag verkligen uppskattar. Detta förstärks ytterligare genom karaktärsskiftena under spelets gång, när man får följa de båda hjältarnas parallella händelser.

Själva upplägget för den öppna spelvärlden är snarlik den som är bekant från tidigare spel, men det känns inte som att jag drunknar i en hög av irrelevanta sysslor. Visst, de slumpmässiga brotten som uppstår här och var i staden finns kvar, men det finns inte lika stor fokus på dem som det fanns i första spelet. Istället läggs det större vikt på lösa små pussel för att öppna upp gömmor som ger uppgraderingsmaterial eller erfarenhetspoäng, eller flygutmaningar som testar dina färdigheter med den nya vingdräkten.

Just vingdräkten är en av mina favoritnyheter rent spelmekaniskt, då den låter dig förflytta dig runt i New York i smått hisnande hastigheter. Detta är välbehövligt också med tanke på att kartan har expanderats för att innefatta fler delar av staden, och inte bara Manhattan. Det finns dessutom vindtunnlar på vissa ställen i staden, där det skapas rejäla vindbyar som låter dig flyga extra långt med vingdräkten.

Jag var inne på den tekniska aspekten i början av recensionen och här glittrar verkligen Spider-Man 2 som en polerad diamant. Allt från snudd på icke-befintliga laddningstider till makalös grafik, som för övrigt inkluderar ray tracing i samtliga lägen, skapar en kvalitetskänsla som få andra spel lyckas göra. Varje enskild aspekt av föregångende spel har förfinats, utvecklats och förbättrats till nivåer jag faktiskt inte hade förväntat mig.

Jag såg på förhand fram emot att få följa med på vad jag antog var ännu en actionfylld berg- och dalbana, men det visade sig vara så pass mycket mer än så. De viktiga hörnstenarna i denna upplevelse är välskrivna karaktärer som trots de övernaturliga omständigheterna känns relaterbara och mänskliga, tillsammans med en beprövad berättelse som ändå lyckas överraska. Detta lägger grunden för ett av årets bästa spel, och det säger en hel del i ett spelår som 2023.