Recension: Marvel’s Spider-Man 2 [PC]

När Marvel’s Spider-Man 2 (10/10) släpptes under hösten 2023 var det ett spel som på många sätt slog mig med häpnad. Det är fortfarande idag ett mest imponerande spelen ur ett tekniskt perspektiv, som utnyttjar alla PlayStation 5-funktioner till fullo. Spelet har dessutom fått en rad olika förbättringar om du spelar på en PlayStation 5 Pro, för att kunna erbjuda en ännu mer fantastisk visuell presentation.

Nu har dock PC-versionen lanserats, och jag har gjort en djupdykning i spelet för att se hur pass bra denna version håller jämfört med den imponerande konsolförlagan. Det kommer att vara mest fokus på det tekniska, men om du vill ha mer kött på benen gällande själva spelupplevelsen kan du läsa min tidigare recension här.

Inför lanseringen dröjde det väldigt länge innan detaljer om systemkrav och förbättringsområden dök upp, vilket är ganska olikt tidigare PC-portningar från Sony och Nixxes, men när de väl dök upp såg det ganska bra ut på pappret åtminstone. Spelet har i vanlig ordning stöd för högre upplösningar och förbättrad detaljrikedom, som sig bör i PC-versioner, men utvecklarna har även lagt till mer avancerade ray tracing-funktioner. Det leder till mer realistiska skuggor, reflektioner och allmän ljussättning, förstås förutsatt att du har hårdvaran som krävs.

Nixxes har även implementerat Ray Reconstruction, vilket är en funktion som används för att förbättra stabiliteten i ray tracing-effekter. Ibland kan man få en lite brusig bieffekt i bilden när ray tracing-informationen inte uppdateras tillräckligt fort, en artefakt som ofta kallas för ”noise”. Ray Reconstruction är en ”de-noiser”, och har därför som huvudfunktion att eliminera denna bieffekt.

Problemet är dock att denna funktion verkar vara rejält trasig i skrivande stund och lyckas istället skapa rejält mycket mer brus än vad som finns när den är avstängd. Jag är ganska säker på att det kommer att åtgärdas med tiden, men när en funktion som de själva lyfter fram i marknadsföringen inte bara inte fungerar, utan är rentav destruktiv för upplevelsen, då börjar jag bli lite konfunderad.

Det är inte det enda problemet som har uppstått under min recensionsperiod heller, utan jag har även upplevt frekventa krascher, i synnerhet i den version av spelet som släpptes ursprungligen. Sedan dess har stabiliteten blivit bättre med hjälp av ett par patchar, och jag kan faktiskt få ihop längre sessioner utan att bli utkastad till skrivbordet i Windows.

Det kan även vara värt att ta upp prestandan i spelet, även om detta i mångt och mycket är styrt av vilken hårdvara du har. Jämfört med PC-portningarna av både Spider-Man Remastered och Spider-Man: Miles Morales är detta spel ett rejält snäpp upp på systemkraven, och det är ju ganska logiskt varför det är så. Spider-Man 2 är ett spel som enbart släpptes till PlayStation 5, medan de tidigare spelen utvecklades med PlayStation 4 som grund. Jag har ju inte längre världens mest moderna PC, men det finns ju fortfarande rätt mycket krut kvar i mitt RTX 3090-kort. Jag fick trots detta tumma på en hel del detaljinställningar och upplösning för att få spelet att rulla som jag önskade.

Det finns dock möjlighet att stänga av ray tracing helt och hållet, till skillnad från PS5-versionen som använde sig av dessa funktioner oavsett vilket läge du valde att spela i. Man går miste av lite av det visuella spektaklet på sätt och vis, men det är åtminstone något du kan ta till om du inte har uppgraderat datorn på ett tag.

I grund och botten är Spider-Man 2 ett fullständigt lysande spel, med en av de bästa superhjälteberättelserna på väldigt länge, men PC-portningen lämnar en hel del att önska. Det är lite ovanligt att se en så här haltande produkt från Nixxes, och det känns spontant som att tid och/eller budget var väldigt begränsad inför denna lansering. Det är fullt möjligt att detta är ännu ett exempel på en skinande portning om en månads tid, men i nuläget är det ganska solklart att PS5-versionen är det bästa sättet att uppleva spelet på.