Recension: Marble It Up! Ultra [PS4, PS5]

Många är vi nog som under våra barndomsår upplevt det som jag för stunden väljer att benämna som ”skolgårdsflugor”, det vill säga olika lekar eller spel (ofta kopplade till produkter) som utövades på skolgårdar runt om i landet. Har du barn i skolåldern vet du säkert vad som är inne för stunden och frågar du dina föräldrar om saken kan de troligtvis rabbla upp både en och annan fluga från när de var små.

Personligen minns jag starkast alla de hockey- och Pokémonkort man bytte under rasterna, men även andra saker såsom fenomenen ”pogs” och ”Go-go’s”. En skolgårdsfluga som är äldre än så är spelkulorna, och i Marble It Up! Ultra har de fått huvudrollen i ett fartfyllt tävlingsspel.

Trots att spelkulor kan ses som en av de enklaste formerna av leksak har de lustigt nog vuxit i popularitet på senare år. I seriöst arrangerade tävlingslopp förvandlas de i tittarnas ögon från att ha varit enkla glaskulor till färgglada sportbilar. Loppen delas ivrigt på nätet och genom sociala medier, och visst är det något speciellt med att titta på kulorna där de rullar fram i hög hastighet, drivna till vinst eller förlust med endast slumpen som förare. I Marble It Up! Ultra har jag som spelare lyckligtvis ett finger med i spelet när det kommer till styrning, och det behövs då banorna i skolgårdsgruset har bytts ut mot desto mer avancerade skapelser.

Spelets huvudsakliga läge kretsar kring något så enkelt som att jag ska forsla min spelkula från punkt A till punkt B, och gärna så snabbt som möjligt. Klarar jag mig igenom nivån belönas jag med en bronsmedalj, men den kan lätt förvandlas till en silver-, guld- eller till och med diamantmedalj om jag gör en riktigt bra insats och slår de utsatta tiderna. Till en början plockar jag hem många guld och tänker för mig själv att jag ska ha minst silver som ribba på varje nivå innan jag tar mig an nästa. Allt eftersom svårighetsgraden ökar inser jag att mina krav kanske är alltför höga för stunden, och jag nöjer mig snart med att ha klarat mig igenom nivåerna.

Det är enkelt att styra sin spelkula, men att göra det effektivt kräver förvånansvärt mycket teknik. Utöver att rulla kan jag nämligen hoppa och använda mig av olika specialkrafter som ligger utspridda lite här och var på de olika nivåerna. Det går snabbt att bygga upp hastighet, men det gäller att veta när man ska bromsa, svänga och hoppa för att inte trilla av banan eller på andra sätt förstöra sina chanser att få en så bra tid som möjligt. Känslan av kontroll är riktigt bra och jag uppskattar verkligen hur man har fått till en hårfin balans i styrning och spelets genomgående fysik.

Spelet har sex huvudvärldar med lite drygt 12 nivåer per värld, men med de småhemliga bonusvärldarna är vi uppe i 10 världar och lite drygt 120 olika nivåer. Det är en imponerande siffra och även om nivåerna sällan är särskilt långa får jag gott med variation under min genomspelning. Utöver att de ser olika ut rent visuellt bjuder de dessutom på olika utmaningar. Snirkliga stigar, hinder som rör sig, låsta målgångar och mycket mer. Fart ligger i fokus i samtliga nivåer, men de mest underhållande är de där nivåerna är designade för riktigt höga hastigheter. För visst finns det en hisnande underhållning i att se en spelkula fara fram i en otrolig fart.

Marble It Up! Ultra är tillsammans med spel som Marble Madness, Super Monkey Ball med flera ett spel i en ganska nischad genre, men det hindrar det inte från att vara ett spel som kan spelas (och troligen uppskattas) av alla, oavsett ålder eller bakgrund. Konceptet är enkelt, men det är också det som gör det så lockande. Det känns bra att rulla fram längs färgglada vägar till tonerna av svängig elektronica, och jag fortsätter bara att rulla.