Recension: Man of Medan [PS4]

Denna generation har haft många bra spel men ett av de mest oväntade för mig var Until Dawn (9/10). Jag trodde inte att ett skräckspel kunde vara så spännande och engagerade som det var, och när Supermassive Games förra året meddelade att de hade slagit ihop sig med Bandai Namco för att göra en skräckantologi såg jag fram emot mer av det goda. Nu har jag fått spela det första, Man of Medan.

Man of Medan bygger på vandringssägnen om det nederländska fartyget SS Ourang Medan som skall ha kapsejsat någonstans utanför Indonesien på 40-talet. Exakt vad som har hände är oklart då nyheter kring det hela går isär, och det finns till och med de som menar att båten aldrig har funnits medan andra menar att de hade något mystiskt i lasten. I denna tolkning följer vi fem personer som under en expedition råkar hamna på Man of Medan tillsammans men några pirater. Till en börjar handlar det om att fly ifrån piraterna men allteftersom du kommer djupare ner i båten börjar fler och fler övernaturliga fenomen dyka upp.

Skräck är dock svårt att skildra i spelform. Det gäller att hitta rätt balans som skrämmer spelaren men samtidigt gör att du alltid känner att du har ett val och det är dina egna beslut och handlingar som gör att du hamnar där du hamnar. Until Dawn lyckades bra med detta även om spelet var lite för långt för sitt eget bästa, och på slutet kändes det väldigt utdraget och inte så värst skrämmande längre.

Eftersom Man of Medan är det första spelet i en antologi är det betydligt kortare. De flesta kommer att klara att spela igenom det på runt 5 timmar, vilket känns betydligt mer lagom för denna typ av upplevelse. Det är inte för långt men samtidigt inte heller så kort att du känner att du inte får valuta för pengarna.

Mycket är sig likt från Supermassives förra spel. Du kontrollerar en person åt gången och går igenom olika rum där du kan interagera med kringliggande föremål. Emellanåt tvingas du göra tajmade knapptryckningar som påverkar om din karaktär klarar av någonting, blir upptäckt eller liknande. Du har också konversationer med de andra personerna i spelet och beroende på de val du gör där så kan du påverka deras relationer.

Dialoginteraktionerna är en av de roligare aspekterna i spelet eftersom det låter mig bestämma vilka roller varje person ska fylla. Skall lillebror vara en blyg nörd, eller skall han vara någon som vågar ta för sig mer? Är flickvännens storebror ett riktigt svin eller är det bara en fasad och när det verkligen gäller är han en rätt så reko kille? Alla dessa val gör att jag gärna spelar om spelet för att se vad som händer om jag tar andra beslut. Och där kommer speltiden in, då fem timmar inte känns som en tung tidsinvestering för att se vad jag missade första gången.

I spelet hittar du en hel del ledtrådar som gör att du bygger ett pussel kring vad som egentligen har hänt på skeppet och varför det driver omkring på havet. Du hittar även tavlor som ger dig en föraning om en framtida händelse, och även om det bara är en kort sekvens men kan det ändå ge en ledtråd hur jag som spelare skall agera i en viss situation. Du får även under spelets gång reda på olika beslut som du tagit eller handlingar du gjort/inte gjort och kan hålla reda på dem för att göra annorlunda val i senare genomspelningar.

Tyvärr finns det en del problem också. Styrningen i spelet är habil som bäst. Det känns aldrig som jag riktig kontroll utan pekar mest i en generell riktigt och karaktären går dit. Det blir inte bättre av att bildfrekvensen dyker ner till ensiffrigt ibland. Först trodde jag det var något fel på min TV när det hackade så kraftigt, men Supermassive har utlovat en patch för att rätta till dessa problem.

Men ett spel där du ibland måste göra rätt knapptryckning vid rätt tillfälle känns det inte bra när grafiken hackar kraftigt och din karaktär känns som en ko på hal is. Detta är problem som gång på gång förstörde inlevelsen i berättelsen, och det är synd eftersom Man of Medan har en hel del bra saker att erbjuda. Det finns ett riktigt bra spel bakom de tekniska problemen men jag får tyvärr inte samma känsla som när jag spelade Until Dawn. Förhoppningsvis kommer Supermassive att lära sig från misstagen till nästa spel.