Recension: Lunar Lander Beyond [PS4, PS5]

Året är 2182, en framtid där stora delar av universum har utforskats, planeter koloniserats och rymdfart är den ledande ekonomiska faktorn. Det intergalaktiska storföretaget Pegasus Corporation är herre på täppan och regerar stora delar av universum med hjälp av sin enorma rikedom. Men allt är inte som det ser ut, och snart ställs saker på sin ända när en mystisk katastrof riskerar att utplåna stora delar av universum. Jag har spelat Lunar Lander Beyond, och nu ska jag berätta om hur landningen gick.

Det är i rollen som kapten för en Pegasus-ägd farkost jag gör min entré i spelets handling, och nog är min nyfikenhet på topp. Spelet Lunar Lander (1979) har trots att det spikade namnet för en hel genre aldrig fått någon direkt nytolkning, och arvet har istället förvaltats genom kloner av många olika slag. Med Lunar Lander Beyond har man tagit det ursprungliga konceptet och kryddat det med modernare inslag, troligtvis för att väcka intresset hos en ny publik samtidigt som man vevar in veteranerna.

Men vad har man gjort för att modernisera denna ättling till en genreveteran? Jo, till att börja med har man gett spelet ett kampanjläge och en handling som även om den inte är särskilt djuplodad ändå ger lite mervärde. Jag är kapten för ett skepp, och allt eftersom handlingen utvecklas framför mig tillkommer nya karaktärer till min besättning. Dessa presenteras i sin tur som lärare för de piloter som styr de små farkoster jag skickar ut på uppdrag. Jag uppskattar att utvecklarna genom ett narrativ har gett spelet mer kontext, men jag önskar att de hade gett mig som spelare möjlighet att påverka handlingen något, exempelvis genom dialogval. Istället har man valt ett statiskt narrativ där det enda jag kan göra är att lyssna.

Spelets huvudsakliga fokus ligger som väntat på att manövrera rymdfarkoster i olika miljöer. Det är ett klassiskt upplägg som till sin natur kanske inte är särskilt avancerat, men ändå ganska tillfredsställande. Till en början finns bara ett skepp att tillgå, ett transportskepp vars egenskaper någorlunda speglar det traditionella skeppet i originalspelet. Ju längre in i handlingen jag kommer låser jag upp nya skepp med olika kvaliteter, och jag fastnar framförallt för ”trollsländan” vars styrning passar mig bäst. Väl ute ur hangaren sätts jag snart på att rädda strandsatta piloter, utforska nya platser och navigera skeppet genom mängder av rymdskrot.

De olika nivåerna varierar i design och uppbyggnad, men det är framför allt de med många hinder och faror som är roligast och mest utmanande. I början av spelet är det lite väl lätt, men det ändras när jag närmar mig mittsnåret av kampanjen och utmaningen ökar. Vissa skepp passar bättre i vissa miljöer, men samtliga förbrukar bränsle och pansar i rask takt om jag inte är försiktig. Genom att samla på mig olika uppgraderingar och nyttja egenskaper som mina skepp kan utrustas med blir det enklare, men det finns andra faror som hotar. Piloterna kan nämligen drabbas av stress och ju fler smällar jag tar desto nervösare blir de. När mätaren närmar sig max dyker det upp hägringar på skärmen, och det som ser ut som en reparation kan snabbt visa sig vara en mina eller något annat farligt. Det är ett spännande inslag som passar bra in i spelets kontext.

Ett annat inslag i spelets väg mot modernisering är införandet av unika piloter. Det är ett av spelets mer intressanta lager som funkar relativt bra under hela genomspelningen. Då och då kan man undsätta dem under spelets uppdrag och ingen verkar ha något emot att gå med i min lilla besättning. Även piloterna har förmågor som påverkar hur de fungerar och flera kan utvecklas allt eftersom de får erfarenhetspoäng och går upp i nivå. Stundvis kan jag uppleva att vissa förmågor är något för effektiva, men det är inget som frustrerar nämnvärt. Med tillgång till flera olika svårighetsgrader går det dessutom att balansera ut vid behov.

Lunar Lander Beyond är en välkommen fortsättning på ett klassiskt spel, men i slutändan räcker de nya inslagen inte riktigt hela vägen fram för att förse spelet med ett tillfredsställande djup. För mig personligen hade ett aktivt deltagande i handlingen kunnat lyfta upplevelsen något, men för att det skulle bli riktigt bra krävs det lite till. Med det sagt är utvecklarna ändå på rätt spår och spelet bjuder på underhållning som framför allt lär tilltala veteraner av genren.