Recension: LOUD on Planet X [PS4]

Jag har alltid varit förtjust i rytmspel och LOUD on Planet X har funnits på min radar ett ganska bra tag. Kanadensiska utvecklarstudion POP Sandbox Productions bjuder oss här ett musikspel vilket rent estetiskt ser ut som ett kärleksbarn mellan Plants vs. Zombies och Tales from Space: Mutant Blobs Attack.

Premissen för spelet är väldigt enkel. Ett band spelar på en planet där fyra högtalare står uppställda på varsin bana där det kommer utomjordingar som vill stoppa musiken. Det blir ditt jobb att i takt till musiken besegra dessa utomjordingar. Jag tycker det påminner om att spela PS3-spelet Retro/Grade med handkontroll istället för gitarr, jag hade gärna sett stöd för en gitarrkontroll här.

Spelets odiskutabla styrka är musikvalet, som består av 14 independent-band i stilar från rap och rock till synth-osande pop. Jag har svårt att tänka mig en bättre genomlysning av den kanadensiska independent-scenen än det här. Musiken är riktigt, riktigt bra; den påminner lite om ljudspåren från senaste SSX-spelet eller Lumines: Electronic Symphony.

Låtarnas tempo varierar ganska kraftigt och monstren rör sig framåt i takt med musiken, något som ibland känns stressande. I ett par av sångerna är spelet och jag oense om vad som är rätt takt och jag möts därför av en oväntad svårighet. Till min hjälp har jag tack och lov några specialförmågor, där superförmågan dödar alla monster på skärmen. De mindre förmågorna är fantasifulla och passande som till exempel rökmaskiner och paparazzifotografer.

Högtalarna ser lite maskätna ut

LOUD on Planet X är ett kort spel med sina 28 sånger och ett blandspår som får agera slutboss – tyvärr uppmuntrar inte spelet till ytterligare genomkörningar. Varje bana finns i tre svårighetsgrader och på klassiskt mobilspels-manér betygsätts ditt uppträdande i en tregradig skala. Banorna är uppdelade i tre olika grupper där varje grupp har sin variant av motståndare. Jag hade gärna sett en större variation av fienderna; designen känns emellanåt lite tafatt eftersom monstren mot slutet fått nytt utseende utan att bjuda på nya förmågor.

Spelet har beskrivits som en blandning av musikspel och tornförsvar, något som jag inte alls håller med om. Den enda likheten med till exempel Plants vs. Zombies, är att fienderna kommer på fasta banor och går från höger till vänster. I LOUD on Planet X erbjuds ingen resurshantering och inga försvar som jag kan placera ut, därför kategoriserar jag det som ett renodlat musikspel och inget annat.

Musiksmaken sitter i betraktarens öga

Du bjuds på ett gediget hantverk med stilren grafik och bra musik, men tyvärr lite småtrist spelmekanik. Jag gillade dock musiken väldigt mycket men istället för att spela om spelet, tänker jag leta upp favoritartisterna på någon musiktjänst och fortsätta lyssna. En rolig kuriosa med spelet är att PSbloggens egen Martin Svennberg dyker upp i eftertexterna som Kickstarter-uppbackare.